Annas blogg om diverse ting

Så brukar Lasse fråga om och när han vill att jag ska hämta något. Men det är synnerligen dåligt med skuttandet nu för tiden. Igår tog jag bilen till jobbet. Jag har exakt 630 meter från dörr till dörr, så ni förstår statusen på min framfart i livet. Det gör ont och det går långsamt. Var hos Dr H idag och fick ta några prover som jag får svar på kommande torsdag - gikt, nå´t med njurarna, reumatism och ämnesomsättning samt nå´t mer som jag inte minns just nu. Sen fick jag värktabletter. Tack! Blev också "uppläxad" av min sjukgymnast som snällt men bestämt talade om att en kort promenad inte är 2 km. Det är inte lätt att veta när man har hund faktiskt!


Häromdagen var jag och två fd kollegor på Bishop´s och käkade. Trevligt ställe det där. Det blev lite småsnack om allt möjligt, eftersom vi bara ses 1 gång per år så finns det ju en del uppdateringar.

Ikväll åker vi till Stugan. Just nu ösregnar det, så det blir kanske så att Lasse måste elda i spisen. Planen för helgen är att imorgon köpa blommor på Nisses till våra lådor och krukor. Vi får skriva en lista tror jag. Sen måste vi köpa ny gräsklippare till Karlsvik. Vi får se om vi hinner med det i helgen eller om det blir ett projekt för kommande vecka. Jag med min snigelfart är inte heller till någon större hjälp just nu.

Jag håller på att läsa en riktig "Anna-deckare". Det är Kristina Ohlssons "Askungar". Den kom ut för tre år sedan, men har gått mig spårlöst förbi. Det positiva med det är att jag i och med detta redan har två till deckare skrivna av henne att läsa. Nice!

Sen igår känner jag av i vänster knä igen, och paniken börjar nu närma sig. Jag tror återigen att det är för att jag satt still ganska mycket igår i en lite obekväm sittställning på en examination. Jag vill verkligen inte ha fler sprutor i knäna! Så här kan det ju inte vara. Men sanningen är att det börjas svullna ovanför knäskålen och spänna igen. Panik...

I helgen som gick la gubbarna ute i Stugan i badbryggan. Lasse passade då på att inviga bryggan med ett dopp i ett 15 grader varmt vatten. Jag stod över, men Märta sprang glatt i. Då har ju hon svart päls och solen sken, så jag förstår vitsen med hennes bad, med Lasses däremot är jag tveksam till syftet.



Vi la också i vår eka. Förra året var den inte ens på plats. Vi behöver köpa ny motor då den gamla som vi hade/har inte uppfyller nya miljökrav för sjön. Det är väl på sätt och vis bra, men trist för plånboken...



Igår kväll var vi på så kallad "anhörigträff" hos Alice. Personalen hade ordnat fint med goda smörgåsar, lotter och fika. Alice var inte på humör utan ville bara gå och lägga sig hela tiden. Vi höll ut i alla fall, och följde henne sedan upp på rummet igen. Edith var med, och hon tycker ju alltid det är kul att komma ut. Vi tillskrev kvällen som dagens goda gärning när vi lämnat av Edith.

Mamma har blivit erbjuden en lägenhet på ett demensboende. Hon var där och tittade igår, och verkade positivt inställd efter besöket. Om hon säger ja - vilket det lutar åt - blir det flytt ganska omgående in till Nyköping. Sen väntar rensning av hennes lägenhet för Peter och mig. Vi börjar få rutin på det...

Idag är det en strålande dag. Sådana dagar skulle man vara ledig... Vid frukosten i morse var vi överens om att i de fall vi vore lediga hade vi åkt till Stugan och satt oss på verandan och päst hela dagen. Det ser emellertid ut som om det blir fint väder i helgen, så då får vi spara den aktiviteten tills dess. Grilla kanske? I helgen ska också gubbarna i stugorna på Stora Näset lägga i badbryggan. Sen är det fritt fram för den hugade att pröva på årets första dopp.

Nu på morgonen har jag suttit i telefon med Uddevalla sjukhus (2 gånger) och sjukresehandläggare (1 gång) för att undersöka om moster Edith är berättigad sjukresa imorgon när hon ska på behandling till Uddevalla. På sjukhuset var de till en början väldigt krassa men lovade till slut att skriva intyg. Mannen som handlägger sjukresor i regionen var mycket mer tillmötesgående, och menade att har en dam född -18 åkt sjukresa till Uddevalla godkänns det per automatik. Denna resa skulle ju underlätta enormt för Edith som förlorat synen på sitt ena öga. På eftermiddagen när hon är klar kan jag hämta henne även om det blir en stunds väntetid för henne då. Hon tar sig en kopp kaffe under tiden. Måtte man vara frisk, pigg, klar i knoppen, lite om sig och kring sig samt lite på när man blir gammal. Annars vette hundan...

Igår efter jobbet åkte vi och köpte ett nytt kylskåp till Karlsvik. Det blev ett på Elgiganten för det ligger nära kolonin. Denna gång blev det ett kylskåp med frysfack. Man måste ha det så att man kan ha glass och isbitar till hands anser jag. När vi var så nära passade vi på att ta oss en titt. Det ena äppelträdet blommar så fint!

     

Kan ju passa på att visa våra två nya diskbaljor också. Det är happening på hög nivå det! Boden i bakgrunden har vi som projekt i år att måla om. Denna gång i samma röda färg som själva stugan.



Imorgon torsdag kan vi hämta kylskåpet, så igår bar Lasse det gamla till bilen och parkeringen - stön och pust - för vidare transport till återvinningen. Skönt att vara av med det.

Ikväll åker vi till Öresjö för att vattna. Hoppas det inte blir för sent utan att solen fortfarande finns kvar på verandan, så att vi kan sitta där och njuta en stund.

Jag har varit inne på Highclere Castles hemsida www.highclerecastle.co.uk och kollat runt. Det var där Downton Abbey spelades in. Lite kul är det att det är släkten Carnarvon som bott och bor där. En av lorderna Carnarvon var ju i början av 20-talet med och finansierade letandet efter och sedemera utgärvningen av Tutanchamons grav. Ser fram emot höstens avsnitt!

Alla som känner mig vet att jag inte tycker det ska bli så där jättekul att fylla 50. Ni kan ju då tänka er hur jag kände mig igår när sjukgymnasten föreslog lite gymnastiska rörelser för mitt knä som bäst lämpar sig att göra i sängen, så att belastningen är lika med noll. Det är ju sån´t som 80-åringar gör innan de stiger upp. Det ska jag syssla med. Fick också "order" om att inte belasta höger knä mer än nödvändigt förrän det är friskt, vilket enligt sjukgymnasten är 1) när jag kan böja på det och 2) när jag kan lyfta benet rakt upp i sträckt läge när jag ligger. Det kunde jag inte alls igår, trots att jag verkligen tog i för kung och fosterland på britsen. Jag ska inte springa, jogga eller hoppa utan motionsformen för min del under överskådlig framtid är promenad. Han sken upp som en sol när jag sa att vi hade hund - det var tydligten jättebra.

Jag känner att jag har noll tålamod med dessa knän nu. Var ju tillbaka i fredags med höger knä för det var vatten i det också. Fick kortison igen, men vattnet gick inte att tömma ur trots två försök. Det innebär att vänster knä nu funkar men inte höger och läkningen går långsammare än vänster. Jag är inte helt nöjd med att det inte kan gå lite fortare. Men både min kollega miss P och sjukgymnasten tyckte man ska lyssna på sin kropp. Gör det ont ska man inte göra med av den aktiviteten var hans order - tills det är bra vill säga, då ska jag gå längre och mer.

Vår långhelg blev inte riktigt vad vi tänkt. Vi var i alla fall i Stugan och kopplade av, men det blev inte mycket gjort - i alla fall inte från min sida. Lasse for runt i trädgården och fixade med än det ena än det andra. Bland annat klippte han gräsmattan för första gången. En aktivitet som ger 6000 steg kunde han nöjt konstatera.



Vi var på Karlsvik också för att plantera de vita doftpioner vi köpt som ska sitta i "familjegraven". Vi har konstaterat att kyskåpet därute är sönder och att gräsklipparen sjunger på absolut sista versen, så det blir till att köra bort det till återvinningen och köpa nytt. Här är Lasse i planterartagen.



Idag är det ju kungligt dop, och min republikanske sambo har spenderat en stor del av vår gemensamma frukost med att gnälla över kungahuset och det faktum att man enligt honom då är född att göra ingenting men med bra betalt ändå. Han har också svårt att förstå att någon över huvud taget kan vara intresserad av kungahus. Tror därför inte Lasse kommer att bänka sig framför tv:n idag...

Själv ska jag ta tag i lite åtgärdsprogram som en grupp studenter förhoppningsvis lämnade in igår eftermiddag.

Här är hon - dagens namnsdagshund - vår lilla Märta. Hon lever upp till sitt namn vilket enligt uppgift betyder "pärla".



I förrgår när herr dr ringde och meddelade att anledningen till mitt svullna och onda knä är artors - helt enkelt förslitning - blev jag glad. Inte mycket att bli glad över kanske men jag hade fantiserat om att ledbandet var av igen. Nåväl, han tyckte i alla fall att jag skulle komma tillbaka och tömma knät igen och får en kortisonspruta för att skynda på tillfrisknandet. Nä,  tyckte jag, för dels var det inte roligt i tisdags dels minns jag när jag sist fick kortison rakt in i min hälsporre. Inte kul det heller. Jag lider lite fler dagar istället tänkte jag. Men efter ytterligare en natt i våndor och det faktum att jag på morgonen satt och grät av smärta i soffan i hallen så ringde jag och åkte taxi dit tämligen blek om nosen igår. Och i dag kan jag konstatera att ja nästan orkar lyfta upp benet själv i soffa och säng samt att svullnaden gått ner rejält. Kortison - min nye kompis!

Jag har alltså varit hemma i lägenheten sen i tisdags... Hasar linkande runt. Min kollega miss P tycker man ska ha tålamod och lyssna på sin kropp, och det ska man ju, men jag har ju inte tålamod till det. Oavsett så har vi i alla fall trixat lite med schemat så att jag inte heller på måndag behöver gå till jobbet för att hålla en föreläsning. Jag ska hålla mig lugn och stilla. Det lutar också åt en cityhelg då det inte är roligt att komma ut till stugan och sedan inse att jag inte kan köra hem.

Johan Hackelius var på tv4 för en stund sedan och "klagade" lite på Let´s Dance. Han har faktiskt en poäng när han säger att istället för att titta på folk som inte kan dansa kan man hyra en Fred Astaire-film och titta på folk som kan. Jag gillar Hackelius - inte minst efter att ha läst hans underbara bok "Ladies" ett måste för alla anglofiler.

På dagens schema står lite småsaker i form av meddelande till min vfu-grupp om examinationen i slutet av maj, ett samtal med en student samt att börja läsa antingen avhandlingen "Specialpedagogik i skolvardagen - en studie med fokus på framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande" eller "Rethinking reading comprehension".

Igår blev jag till slut tvingad att erkänna att mitt vänstra knä inte mådde så bra, och fick en tid på vårdcentralen. Jag tror alltid att det ska ordna sig eller bli bättre, men igår när jag i sakta mak linkade till jobbet med ett vobblande knä insåg jag att jag kanske skulle fråga någon om detta. Varför inte en doktor...? Han kunde snabbt konstatera att jag hade för mycket ledvätska i mitt tjocka ömmande knä och tömde genast knät på detta. Det gjorde både ont (nål rakt in i knät är liksom inte kul) och såg äckligt ut (som smält smör ungefär). Sen fick jag åka till Uddevalla och röntga, och väntar nu på besked vad det kan vara som gör att det är som det är.


En gammal knäskada finns ju sedan lång tid tillbaka. Jag räknade ut att det är 35 år sedan knäskålen hoppade ur led och opererades första gången, och 25 år sedan den hoppade ur andra gången.  Den gången drog jag den rätt själv - vilket herr dr igår inte tyckte var varken klokt eller visade tecken på initiativförmåga tydligen om man ska tolka hans stränga blick...). Fram tills jag vet något hasar och linkar jag fram här i lägenheten och försöker att inte gnälla över den jävliga smärtan som knähelvetet frambringar.

Igår när Lasse kom hem var jag lite nöjd över min nyfunna rörlighet i knät efter tömningen så vi åkte till Karlsvik och fixade. Nu efteråt visade sig det inte vara någon lysande idé eftersom jag hade svårigheter att ta mig både in i och ut ur bilen. Än värre var det att växla - tur det bara är tre kilometer till kollo... Nåväl, lite fix fick vi gjort i alla fall. Bland annat tog vi bort den gamla ruttna spången...



... och lade dit den nya



Sen satte vi potatis, planterade snöflinga i lilla lådan på framsidan av huset samt planterade ytterligare en rosa Malva då sniglarna inte gav sig på den sorten förra året. Under verandafönstren planterade jag en rosa stjärnflocka och en Kungsnejlikrot. Lasse grävde också upp den rabatten som i alla fall jag döpt till "familjegraven". Här är han i färd med att göra det:



Vi är inte helt säkra på vad vi ska sätta i denna rabatt nu. Förslag hittills är vita doftpioner. Pionerna som vi satte förra året har heller inte sniglarna ätit på så det är ju helt klart ett alternativ. Det de åt upp förra året var all dill och lupinerna. Det tillhandahålls ibland listor på så kallade snigel - och rådjurssäkra växter. Vår erfarenhet av dessa listor är att de inte stämmer. Den rådjurssäkra växten Kärleksört mumsas varje år upp av rådjuren ute i Stugan. Det enda säkra med den sorten är att den punktligt äts upp så fort den blivit röd.

Förra året bestämde vi oss för att vi skulle sälja koloni 2013. Vi har lite fix med målning att göra innan tänkte vi. Nu är det emellertid annat ljud i källan! Det är så himla mysigt där ute och jättetrevligt att påta och pyssla i trädgården, att vi nu har helt andra planer. Först och främst måste vi åka dit oftare, sedan funderar vi på att isolera verandan och sätta in riktiga fönster och riktig ytterdörr samt i samband med det ta bort dörren mellan rummet och verandan så att det liksom blir ett rum. Karlsvik och Stora Näset kompletterar varandra på ett bra sätt. Så nu är säljarplanerna lagda på hyllan.

Jag har tre lektionsfria dagar framför mig vilket jag tackar för med tanke på min mobilitet. Jag jobbar hemifrån dessa dagar. Sen är det ju helg och på måndag har jag föreläsning igen. Då tycker jag att knät borde kännas bättre. Jag skulle ha åkt till mamma i helgen, men det går inte att köra så långt själv. Jag får skjuta fram det besöket två veckor helt enkelt. Ikväll är det handladags, men Lasse får gå själv så sitter jag kvar i bilen. 

Här en avslutande bild med årets första dopp i Öresjö - det stod inte oväntat Märta för!