Paniken närmar sig

Sen igår känner jag av i vänster knä igen, och paniken börjar nu närma sig. Jag tror återigen att det är för att jag satt still ganska mycket igår i en lite obekväm sittställning på en examination. Jag vill verkligen inte ha fler sprutor i knäna! Så här kan det ju inte vara. Men sanningen är att det börjas svullna ovanför knäskålen och spänna igen. Panik...

I helgen som gick la gubbarna ute i Stugan i badbryggan. Lasse passade då på att inviga bryggan med ett dopp i ett 15 grader varmt vatten. Jag stod över, men Märta sprang glatt i. Då har ju hon svart päls och solen sken, så jag förstår vitsen med hennes bad, med Lasses däremot är jag tveksam till syftet.



Vi la också i vår eka. Förra året var den inte ens på plats. Vi behöver köpa ny motor då den gamla som vi hade/har inte uppfyller nya miljökrav för sjön. Det är väl på sätt och vis bra, men trist för plånboken...



Igår kväll var vi på så kallad "anhörigträff" hos Alice. Personalen hade ordnat fint med goda smörgåsar, lotter och fika. Alice var inte på humör utan ville bara gå och lägga sig hela tiden. Vi höll ut i alla fall, och följde henne sedan upp på rummet igen. Edith var med, och hon tycker ju alltid det är kul att komma ut. Vi tillskrev kvällen som dagens goda gärning när vi lämnat av Edith.

Mamma har blivit erbjuden en lägenhet på ett demensboende. Hon var där och tittade igår, och verkade positivt inställd efter besöket. Om hon säger ja - vilket det lutar åt - blir det flytt ganska omgående in till Nyköping. Sen väntar rensning av hennes lägenhet för Peter och mig. Vi börjar få rutin på det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0