I soffan på Roddargatan
Det är snart åtta år sedan jag flyttade till Trollhättan härifrån, och det är en konstig känsla att liksom vara turist i sin egen stad samtidigt som det känns hemtamt. Här har jag bott och haft min vardag. Nu har jag vardagen i Trollhättan, och det märks... Jag försökte frenetiskt småprata med blomförsäljaren vid Slussen, men han glodde bara på mig som om jag inte var klok i huvudet. När jag sedan kom till Coffee Shop och skulle köpa lunch försökte jag få lite kontakt med servitrisen, men sen kom jag på att jag nog bara ska beställa och sätta mig ner. Sen har jag inte försökt prata med någon mer...
På resan upp hit hade jag tänkt jobba och bland annat läsa Lgr11. Ganska snart efter det att jag lämnat Trollhättan insåg jag att jag inte tagit någon åksjuketablett och att jag inte heller hade någon med mig. Det blev fyra timmars illamående som kröntes strax utanför Katrineholm då min granne slafsade i sig en kycklingssallad med en otroligt illaluktande vinegrettderessing samtidigt som damen bakom smackade i sig en vaniljbulle (mormors hosta som mamma säger). Slank in på Apoteket och köpte en förpackning åksjuketabletter innan så att resan hem imorgon blir trevligare.
I morgon är det konferens i Skolverkets regi på Norra Latin.
Innan jag åkte i morse kom rörmokaren och tittade på badrummet för att se om det fanns möjligheter att flytta toaletten så att vi får plats med den kommod vi egentligen helst vill ha. Han sa nej med en gång. Synd, men det är ju bra med klara besked. Han sa visserligen att man kunde försöka, men han lämnade inga garantier varken för att det skulle gå eller för att vi inte skulle komma ner genom golvet till grannen under. "Det kan bära iväg kostnadsmässigt". Så vi får kolla på lite andra möbler istället. Har du tittat något i broschyren från Ballingslöv, Lasse?
Du om någon borde väl veta att med okänt folk från Hörruland småpratar man inte! De tror ju bara att du antingen är psykiskt sjuk alternativt mördare/rånare, om du sysslar med sånt där uppe:-)
Och Anna, än så länge har jag inte hittat (läs: tittat) i broschyren från B-löv... Vi kanske kan göra det tillsammans!?
Ja, jag som kommer från landet där man betraktades som underlig elelr fisförnäm om man inte pratar med dem man möter började ju förstås genast prata med dem som satt bredvid mig på spårvagnen när jag kom till Göteborg men de drog bara sina väskor närmare sig ;-) Numer står jag alltid längst fram och tittar på alla i vagnen och hör hur de helt ogenerat pratar högljutt i sina mobiltelefoner om sådant som får mig att rodna. Jag hoppas at tdu får en trevligare resa hem! Ska bli spännande att se nyförvärven.
