Midsommar i Öresjö
"Så var denna helgen slut" brukar Lasse sucka varje söndag. Och idag håller jag med honom. Det var väldigt vad fort denna helgen gick! Vi har ju vår vana trogen varit i Öresjö, och genomfört ett tämligen lugnt firande på Stora Näset. Vi gick ut hårt på midsommarafton med att klippa gräset samt tömma toan. Det sisnämda har - av någon outgrundlig anledning - blivit min uppgift genom åren. Jag tycker det är sådär. Men nu är det gjort i alla fall och toan är fin och behöver inte tömmas förrän sent i höst.
Igår på midsommardagen tog vi oss en promenad runt spåret. Vi valde 4,3 km eftersom nästa möjlighet är 7 km och det känder lite att ta i dagen efter midsommarafton. Det gick bra att gå detta spår nu. Det finns en 2,5 km lång sträcka också, och den ska vi pröva på att jogga så snart semestern kommer igång och vi bor därute igen. Här en b ild på Lasse och en mycket nöjd vovve.
Det är något mystiskt med Lasse och såga ner träd. Han vill så gärna såga ner några stycken då och då. Detta kom han också på idag vilket resulterade i en fälld gran och en hel del grangrenar som delvis skymmer sikten ner mot sjön. Medan vi tog hand om våra grenar fick jag syn på detta - tidigt, eller?
Nu på eftermiddagen har vi hunnit med både tvättstuga och att tvätta bilen = nöjd, för det är inte aktiviteter som annars står högt på favoritsysselsättningslistan.
I helgen har jag också läst ut Ann Rosmans senaste. Om någon tänkt läsa den - gör inte det, för det var riktigt dåligt denna gång tyvärr. En deckare som inte var någon deckare. Huvudstoryn handlade om två lik man finner i en mosse som visar sig vara från 1800-talets början. Kul, kul... Ett mord begås av misstag i slutet men det fattar man redan från början att det är gamla tanten Astrid som begått det. Sen undrar jag lite över varför alla - och då menar jag verkligen alla - deckarförfattare i nuläget bara tvångsmässigt måste ha två historier parallellt? Det var ju fiffigt i början när en och annan sådan deckare dök upp, men nu är det mer regel än undantag. Och trist.
Nä, nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Kanske dricka lite ProVivajos. Så spännande har jag det såhär på söndagseftermiddagen. Adjö.
Igår på midsommardagen tog vi oss en promenad runt spåret. Vi valde 4,3 km eftersom nästa möjlighet är 7 km och det känder lite att ta i dagen efter midsommarafton. Det gick bra att gå detta spår nu. Det finns en 2,5 km lång sträcka också, och den ska vi pröva på att jogga så snart semestern kommer igång och vi bor därute igen. Här en b ild på Lasse och en mycket nöjd vovve.
Det är något mystiskt med Lasse och såga ner träd. Han vill så gärna såga ner några stycken då och då. Detta kom han också på idag vilket resulterade i en fälld gran och en hel del grangrenar som delvis skymmer sikten ner mot sjön. Medan vi tog hand om våra grenar fick jag syn på detta - tidigt, eller?
Nu på eftermiddagen har vi hunnit med både tvättstuga och att tvätta bilen = nöjd, för det är inte aktiviteter som annars står högt på favoritsysselsättningslistan.
I helgen har jag också läst ut Ann Rosmans senaste. Om någon tänkt läsa den - gör inte det, för det var riktigt dåligt denna gång tyvärr. En deckare som inte var någon deckare. Huvudstoryn handlade om två lik man finner i en mosse som visar sig vara från 1800-talets början. Kul, kul... Ett mord begås av misstag i slutet men det fattar man redan från början att det är gamla tanten Astrid som begått det. Sen undrar jag lite över varför alla - och då menar jag verkligen alla - deckarförfattare i nuläget bara tvångsmässigt måste ha två historier parallellt? Det var ju fiffigt i början när en och annan sådan deckare dök upp, men nu är det mer regel än undantag. Och trist.
Nä, nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Kanske dricka lite ProVivajos. Så spännande har jag det såhär på söndagseftermiddagen. Adjö.
Kommentarer
Postat av: Lasse
Med tanke på dina varma känslor för tedrickardeckare i komatakt från England och deras, enligt mitt tycke, obefintliga spänningsinnehåll, kan jag bara föreställa mig hur trist boken du dömer ut måste ha varit! Snäppet värre än att sträckläsa telefonkatalogen, så illa måste det ha varit!
Postat av: Pyret
Vilken bok var det av Ann Rosman? Jag har läst Fyrmästarens dotter och den var verkligen si så där....!
Trackback
