Annas blogg om diverse ting

Man får väl inga läsare genom att inte skriva något, men det har helt enkelt varit så att tiden inte räckt till till något alls den senaste månaden. Ovan en bild från Kristi Himmelsfärd då vi var ute i Stugan. Detta är efter ett pass med plock-i-pinn nera vid badplatsen. Mer eller mindre allt sly som Svempa slagit skulle plockas bort för att sedan eldas upp. Denna soliga dag följdes sedan av en lite mera mulen dag då Svempa, Andreas och jag stod för 5 timmars eldande och släpande av kvistar, grenar mm mm. Ett ganska trevligt jobb som avbrott till det jag annars gör om dagarna.

Vi har också nåtts av ett mycket tråkigt besked vad gäller Lasses pappa Sven. Han har under maj månad tacklat av och blivit mer och mer trött har vi tyckt. Förra helgen åkte han akut in till Uddevalla och där kunde man konstatera att Sven är mycket sjuk i cancer och inte har lång tid kvar att leva. Hur lång tid ville läkaren inte uttala sig om, men vi som sett Sven flera gånger i veckan kan dessvärre konstatera att han är en skugga av sitt forna jag. Förra veckan innebar en hel del planerande för Svens och Alices sista tid tillsammans. Sven är nu hemma och kan vara så med hjälp av hemtjänst 4 gånger om dagen. Lasse har dessutom varit där varje dag sedan Sven kom hem i fredags. Det var också tur att Lasse var där och mötte upp Sven när han kom hem med sjuktransport, så att han kunde stödja honom upp i lägenheten. När Sven låg på sjukhus var vi där flera gånger dels för att besöka dels för att delta i möten kring Svens hemkomst, men också för att diskutera hur den palliativa vården ska vara för Svens del. Det gick också upp för oss hur mycket Sven egentligen gjort hemma då Alice kände sig både vilsen och mycket ensam den veckan Sven var borta. Lasse var där varje dag och tittade till henne och hon var också med oss ut på kollo och till stugan för att tiden skulle gå lite fortare.

Det är så otroligt sorgligt att veta att Sven är sjuk och döende. Han är i mina ögon en mycket fin man som tillhör det gamla gardet - nästan som den siste gentlemannen. Det jag uppskattar mest hos Sven är hans torra humor och att han kan så mycket om Trollhättan. Det är roligt att höra honom berätta om än det ena än det andra både vad gäller personer och om hur det såg ut här i Trollhättan när han var liten. Han har trots allt bott här sedan 1919 och hunnit uppleva en massa under sitt långa liv. Det är roligt och berikande att få ta del av allt han minns!

I helgen har jag varit hos mamma. Hon mådde bra tyckte jag. Vi var och köpte blommor till balkongen och jag hjälpte henne med att städa på densamma och göra i ordning för sommarsäsongen. Nu är det fint därute så att hon kan njuta av sina blommor och sitta där dagar då hon inte orkar gå ut.

I bilen upp till mamma lyssnade jag på Mari Jungstedt nya deckare - Den Farliga Leken. Låter ju spännande... Både Lasse och jag tyckte hennes förra bok var lite halvtrist, och denna är i alla fall efter halva heltrist. Det börjar likna lite "kiosklitteratur". Det händer absolut inget, utan det är bara en massa babbel. Det lutar väl åt att detta får bli den sista som jag läser av henne.

Solveig ska få hem sin lilla katt till midsommar. En grå och vit skönhet som redan heter Jussi. Vad det är för kön är ännu lite osäkert, men Solveig struntar i vilket. Han/hon har i alla fall en "syster" som heter Kitty och som är Annas katt vilket innebär att den då och då bor hos Solveig och Ulf. Revir, revir...

Idag har Lasse börjat jobba. Helt på eget bevåg. Jag är inte helt nöjd med det, men jag förstår också att han vill tillbaka efter snart 3 månaders sjukskrivning. Men jag tycker oavsett att han skulle ha gått till doktorn förra veckan. Ska bli spännande och se hur det har gått idag. Det började visst inte så bra - punka på cykeln redan vid högskolan... 

Slut på pausen, och dags för lite jobb igen!