Skärpning?
Jag vet inte riktigt varför det de senaste veckorna varit lite svårt att ta tag i bloggskivandet. Inte för att någon hört av sig och klagat, men det är faktiskt himla roligt att ha denna dagbok att bläddra tillbaka i, så jag får skärpa mig.
Veckan som gått har präglats av en hel del tråkigheter på Lasses jobb. Jag blir förundrad ibland över hur man kan få härja fritt med uttalande etc utan att någon - förutom föremålet själv - sätter ner foten och säger att nu är det nog. Lasse är i alla fall sjukskriven ett tag framöver. Kommande vecka hoppas vi på en lösning i form av annat jobb. Två skolor i stan har jobb ledigt som skulle kunna passa och en dialog har påbörjats. Allt ordnar sig ju, men det tär. Frågan man kan ställa sig är: "Sover mobbaren gott om natten?".
Igår var vi ute i stugan och skottade snö från verandan. Det var både kallt och svettigt på en gång. Vi pratade lite om att eventuellt åka ut kommande helg. Samtidigt lovas ju mer snö i mitten av veckan, så vi får se hur det blir.
Det var ju partiledardebatt förra söndagen. Jag har inget emot socialdemokrater, men kan ju inte fördra denna fru Sahlin. Jo, det kan jag nog föresten men inte som statsminister. Herregud, måtte det inte bli så! Tänk att ha en statsminister som en gång åkte fast för kortbedrägeri och är underutbildad. Men hon är nog mest nervös själv om man ska tolka den flammiga hals hon får så snart hon visar sig i rutan och ska diskutera nå´t. Snacka om humbug!
Imorse var vi ute på promenad runt Spikön. Det kändes nästan varmt med -4 grader... En glädjande notering är att det börjar bli ljust vid 07.30-tiden då detta foto togs. Det känns som om den mörka årstiden har gjort sitt nu.
Denna vecka har vi alla tre varit och klippt oss - fast inte på samma ställe. Märta är befrias från sina dreadlocks som har en tendens att bildas i benvecken. Lasse har befriats från lockiga polisonger och jag har befriats från en lugg som gjort att jag knappt hittat till jobbet.
Igår började kampen om Meldoifestivalbusken. Lasse leder med 3 poäng och det har jag väl hört sisådär 50 gånger idag och igår. Han har emellertid glömt bort att jag vunnit två år i rad. Jag bidar min tid... Annars var det ju inte så där vidare svårtippat igår.
Jag brukar ju hävda att jag inte blir sjuk när Lasse är förkyld, men jag ska inte säga så mer. I början av veckan var jag snorig, hade ont i halsen och kände mig allmänt under isen. Tog enchinasea (tror jag det stavas) på inrådan från två av mina kollegor som är både träningstokiga och smått hypokondriska när någon är sjuk i deras närhet. Det funkade fint, och idag känner jag mig 90%. Inte dåligt!
Nu ska jag gå och kolla om det finns någon bra film på Canal+ idag.
Veckan som gått har präglats av en hel del tråkigheter på Lasses jobb. Jag blir förundrad ibland över hur man kan få härja fritt med uttalande etc utan att någon - förutom föremålet själv - sätter ner foten och säger att nu är det nog. Lasse är i alla fall sjukskriven ett tag framöver. Kommande vecka hoppas vi på en lösning i form av annat jobb. Två skolor i stan har jobb ledigt som skulle kunna passa och en dialog har påbörjats. Allt ordnar sig ju, men det tär. Frågan man kan ställa sig är: "Sover mobbaren gott om natten?".
Igår var vi ute i stugan och skottade snö från verandan. Det var både kallt och svettigt på en gång. Vi pratade lite om att eventuellt åka ut kommande helg. Samtidigt lovas ju mer snö i mitten av veckan, så vi får se hur det blir.
Det var ju partiledardebatt förra söndagen. Jag har inget emot socialdemokrater, men kan ju inte fördra denna fru Sahlin. Jo, det kan jag nog föresten men inte som statsminister. Herregud, måtte det inte bli så! Tänk att ha en statsminister som en gång åkte fast för kortbedrägeri och är underutbildad. Men hon är nog mest nervös själv om man ska tolka den flammiga hals hon får så snart hon visar sig i rutan och ska diskutera nå´t. Snacka om humbug!
Imorse var vi ute på promenad runt Spikön. Det kändes nästan varmt med -4 grader... En glädjande notering är att det börjar bli ljust vid 07.30-tiden då detta foto togs. Det känns som om den mörka årstiden har gjort sitt nu.
Denna vecka har vi alla tre varit och klippt oss - fast inte på samma ställe. Märta är befrias från sina dreadlocks som har en tendens att bildas i benvecken. Lasse har befriats från lockiga polisonger och jag har befriats från en lugg som gjort att jag knappt hittat till jobbet.
Igår började kampen om Meldoifestivalbusken. Lasse leder med 3 poäng och det har jag väl hört sisådär 50 gånger idag och igår. Han har emellertid glömt bort att jag vunnit två år i rad. Jag bidar min tid... Annars var det ju inte så där vidare svårtippat igår.
Jag brukar ju hävda att jag inte blir sjuk när Lasse är förkyld, men jag ska inte säga så mer. I början av veckan var jag snorig, hade ont i halsen och kände mig allmänt under isen. Tog enchinasea (tror jag det stavas) på inrådan från två av mina kollegor som är både träningstokiga och smått hypokondriska när någon är sjuk i deras närhet. Det funkade fint, och idag känner jag mig 90%. Inte dåligt!
Nu ska jag gå och kolla om det finns någon bra film på Canal+ idag.
Kommentarer
Postat av: anna
jodå, jag har sknat dig här på bloggen!! :) det var tråkigt att höra om lasses jobb. jasså du äter enchinasea...? ;)
Postat av: Lasse
"För att inte vara så där vidare värst svårtippat" så missade du en hel del..:-) Själv prickade jag visst in samtliga möjliga rätt! Men, men. Att bli tvåa är inte så dåligt, det heller!
Trackback
