Annas blogg om diverse ting

Idag har vi varit på en liten promenad som tog oss förbi vår badplats och vår eka. Ekorna ser man ju, men det är egentligen svårt att avgöra var sjön börjar på grund av all snö. Häromdagen kom Sven förbi. Gissa om vi blev förvånade när det knackade på dörren! Det är ju liksom inte så lätt att komma hit. Han erbjöd sig i alla fall att skotta taket åt oss och den hjälpen tog vi tacksamt emot. All snö som kom på verandan mot sjön skottade Lasse bort under tiden. Jag och Märta satt inne - hon sov och jag stickade...  Här är Sven och vräker ner all snö i trädgården istället:



OS fortsätter ju och igår höll jag på att få en chock när jag såg det norska curlinglagets byxor. Vem kom på att detta mönster var bra. Det är inte utan att man skulle ha velat vara med på det mötet... Är det tävlingstaktik? Som motståndare måste man ju bli klart förvirrad.



Vi såg just i dagens TTELA att Lasses mammas och pappas gamla radhus i Skoftebyn är till salu. När de sålde det för cirka 5 år sedan ville jag köpa det för det är så ballt! Nu är det ju dessutom till stora delar renoverat... Lasse tycker det är för långt från stan, och det kan jag hålla med om, men det skulle i alla fal vara kul att gå på visning.

Igår var jag hos tandläkaren och blev av med 2400 kronor. Få se hur länge tanden håller, och vad som händer nästa gång den går sönder för då blir det en annan lösning enligt tandläkaren. Jag kanske ska sälla mig till "gluggklubben" om det finns någon. Har hört en del negativt om titanskruvar och annat, så jag får se.

Solveig tog sig till Stockholm i fredags för att besöka en väninna över helgen. Tji fick hon när hon skulle ta tåget hem i söndags. Idag tisdag kom hon med ett tåg till Skövde, så i skrivande stund börjar hon nog närma sig med buss till Trollhättan.

Jag har sett åtta avsnitt av Hemliga Armén sen vi kom hit. Snart dags att köpa säsong 2...

Vi pulsar ju fram i snön ner till vägen som jag tidigare skrivit. Först går Lasse med Märta i famnen, sen kommer jag. Ganska långt efter till Lasses stora glädje (ja, så´n humor har han...). Igår meddelade han att han skulle kunna gå på halva tiden ner till vägen (utan hund i famnen dock). Det i sin tur är ju lika skrattretande som när Lasse alltid tycker att "det är ett 20-minutersjobb" så fort man ska göra något - allt från att måla huset till att skotta fram vedskjulet igen...