Annas blogg om diverse ting

Ja, man vet inte mycket om livet, och tur är väl det. Jag och min bror håller på att hämta oss efter mammas sjukhusvistelse och hemkomst därifrån. Det känns som om det är en lång, krokig och okänd väg att gå just nu. Man får ta det dag för dag och hoppas på det bästa. Till helgen åker jag upp till mamma och hälsar på. Det är i stunder som dessa jag naturligtvis önskar att jag bodde närmare, men nu gör jag ju inte det så det är ju inte mycket att gräva ner sig för.



Detta är en bild på mig och Molly. Hon bor granne med oss ute på kolonin. Mollys uppfödare råkar händelsevis vara en ny kollega till mig på högskolan som tillsammans med sin man driver en kennel några mil söder om Trollhättan. Lasses och min förhoppning är nu att en av dessa hundar kan komma och bo hos oss. Vi håller just nu på att föra en diskussion med Maj&Anders om att få låna en hund och se om detta liv passar oss och går att genomföra. Maj hade igår på förslag en tik som är ett par år (Märta) som skulle kunna vara en kandidat. Vi får se vad som händer de närmasta dagarna. Till påsklovet vore ju en käck tid i så fall då är Lasse hemma i över en vecka och jag jobbar lite till och från samt är ledig över påskdagarna.

Sollan och jag var och fikade idag och då pratade vi djur. Hon vill ha katt och tycker att brun/svarta siameser är något som hon verkligen skulle kunna tänka sig. Först ska emellertid Ulf bearbetas lite, få se hur det går med det. Man kan ju ta hem en och se hur det går...

För övrigt går livet sin gilla gång. Det har blivit en tät kontakt med mamma förstås samt med Peter som sedan kan verifiera om det hon sagt stämt eller inte. På dagarna är det högskolan och just nu vfu-period så idag har jag varit i Uddevalla och besökt en student som var i en år 1:a. När vi gick därifrån tillsammans var det en av ungarna som frågade om jag var hennes mamma. Samma sak hände i måndags när jag var i Velanda. Jag tar det som en komplimang att de små barnen tror att jag har blonda fräscha 22-åringar till döttrar.