Andningen är normal
För första gången på länge kände jag igår att min andning är normal under mina arbetstimmar - denna höst har inte gått av för hackor, men nu känns det alltså som om det börjar plana ut något. Jag andas normal idag också. Jobbar hemifrån nu på förmiddagen och ska sedan till Vänersborg på eftermiddagen för lite handledning av studenter som ska skriva om ett projektarbete de utfört i specialpedagogikens tecken.
Märta hänger rejält med huvudet idag. Igår kräktes hon upp ett komplett färgglatt nät som man normalt inte hittar i hundmagar utan runt julskinkan. Hur hon fått det i sig vet vi inte riktigt, men ni skulle bli förvånade om jag räknade upp vad man kan hitta i matväg på stadens gator om man heter Märta... Imorse efter en kräkfri natt fick hon lite mat som för en stund sedan kom i retur. Sen har hon hunnit med en kräkomgång till. Tur att det är förvånandsvärt luktfritt kräks...
I söndags var det dags för den numera årliga Timringsadventsfikan. 11 vuxna och 3 barn blev vi till slut = full uppslutning. De tre barnen lekte hejvilt i hallen med Märtas tennisbollar. Vi har tre glaslampor där så jag gick ut och skulle kolla lite hur det kastades. Då kom det en boll i hög fart som träffade Alexander 4 år i magen. Jag trodde naturligtvis att det var Linnéa 5 år och storasyster som stod bakom attacken. Jag vände mig om för en eventuell förmaning, men där stod Edith 91 år och skrattade...
Hanna hade med sin pojkvän Cit till adventsfikat. Honom hade vi inte träffat tidigare, så det var kul att det äntligen ansågs lämpligt. Han visade sig vara en mycket trevlig och behaglig ung man. Märta gick fram direkt och lät sig så småningom till och med klias på magen. Lasse (dvs pappan) var märkbart nöjd och belåten över den unge mannen som tagit "hans" Hanna till sitt hjärta. Och jag tyckte kort och gott att han gjorde ett bra och trevligt intryck och verkade lugn och sansad. Vi hoppas på fler möten...
Det är lite illa ställt med julklapparna i år. Vi brukar vara ute mycket tidigare. Jag var ute igår och köpte två stycken till Lasse, sedan har vi beställt en del på nätet också. Vi har ju inte bara de julklappar som vi ska ge bort att administrera utan även "di gamles", så man känner sig som en sambandscentral i jultid!
Märta hänger rejält med huvudet idag. Igår kräktes hon upp ett komplett färgglatt nät som man normalt inte hittar i hundmagar utan runt julskinkan. Hur hon fått det i sig vet vi inte riktigt, men ni skulle bli förvånade om jag räknade upp vad man kan hitta i matväg på stadens gator om man heter Märta... Imorse efter en kräkfri natt fick hon lite mat som för en stund sedan kom i retur. Sen har hon hunnit med en kräkomgång till. Tur att det är förvånandsvärt luktfritt kräks...
I söndags var det dags för den numera årliga Timringsadventsfikan. 11 vuxna och 3 barn blev vi till slut = full uppslutning. De tre barnen lekte hejvilt i hallen med Märtas tennisbollar. Vi har tre glaslampor där så jag gick ut och skulle kolla lite hur det kastades. Då kom det en boll i hög fart som träffade Alexander 4 år i magen. Jag trodde naturligtvis att det var Linnéa 5 år och storasyster som stod bakom attacken. Jag vände mig om för en eventuell förmaning, men där stod Edith 91 år och skrattade...
Hanna hade med sin pojkvän Cit till adventsfikat. Honom hade vi inte träffat tidigare, så det var kul att det äntligen ansågs lämpligt. Han visade sig vara en mycket trevlig och behaglig ung man. Märta gick fram direkt och lät sig så småningom till och med klias på magen. Lasse (dvs pappan) var märkbart nöjd och belåten över den unge mannen som tagit "hans" Hanna till sitt hjärta. Och jag tyckte kort och gott att han gjorde ett bra och trevligt intryck och verkade lugn och sansad. Vi hoppas på fler möten...
Det är lite illa ställt med julklapparna i år. Vi brukar vara ute mycket tidigare. Jag var ute igår och köpte två stycken till Lasse, sedan har vi beställt en del på nätet också. Vi har ju inte bara de julklappar som vi ska ge bort att administrera utan även "di gamles", så man känner sig som en sambandscentral i jultid!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Tur att han blev godkänd. Och att vi alla överlevde sammandrabbningen. :)
Postat av: Lasse
Skönt att Märta är såpass bra i magen igen att hon med berått mod törs kasta sig handlöst fram över bordet mot mina skinkmackor med stark senap från Västervik...
Trackback
