Annas blogg om diverse ting

Men det är i alla fall en fyrklöver - inte ofta man hittar en sådan! Denna växte ute i gräsmattan på Stora Näset där vi var i dag efter jobbet och vattnade och tittade till. Strålande väder och vi är så lyckliga över vårt lilla hus, vår oas, vårt egna paradis på jorden! Snart står bonden Bengts äng i smörblomsblom, man kan redan ana det gula. Det är så enkelt och fint tycker jag!



En sak som jag under mina snart 5 år i Trollhättan tyckt varit och tycker är egendomlig är hur man väljer att hälsa - eller snarare inte hälsa - på personer. Om Lasse och jag är ute och det kommer någon han känner hälsar dessa inte på mig. Lasse presenterar inte heller mig för sällskapet eller personen. Idag när vi kom hem till stan skulle vi köpa pizza på Mama Mia. Utanför satt min kollega Gabriel med en kompis. Jag gick fram och pratade med honom, men han presenterade inte sin kompis för mig. När jag tittade på ompisen och sa hej såg han smått förvånad ut. De som känner varandra pratar alltså, men den person som är med säger inget och förväntas heller inte bli presenterad. Jag upplevt det många, många gånger här i Trollhättan. Så gör man. Men jag kommer alltid att tycka det är ohyfsat. Och jag kommer fortfarande att sticka fram min nuna och säga: "Det är jag som är Anna".

Vi åt som sagt pizza i dag till middag. Lasse dukade på lassevis. När vi lärde känna varandra öppnades portarna för "underlägg" i min värld. Jag ägde inga innan vi blev ett par. Jag hade klarat att äta ändå utan att spilla... Idag när jag kom upp med pizzorna hade Lasse dukat först med underlägg och sedan lagt en tidning på underlägget för att skydda underlägget som i sin tur skyddar duken.  Underläggen har jag själv köpt på Hemtex. Så kan det gå. A true story!

Lasse och jag har tjafsat lite om båten på Karlsvik. Han vill tvunget ha i den till helgen. Vi har ingen boj, ingen kedja, vet inte hur det ska sitta, vet inte var ankaret är (troligen på botten) eller om det vi köpte förra året passar i den boj vi vet vi äger men inte vet var vi har. "En timmes jobb" säger han, men jag vet bättre och inser att hela lördagen kommer att springa oss förvbi med detta evenemang. Alltmedan man kunde ha det bra på gräsmattan i Öresjö och njuta årets hittills varmaste och soligaste dag. En sak är säker - han kommer inte in i bilen förrän han duschat ute på kollo. Älvvattnet luktar obeskrivligt surt. Som en megafis.

Idag kom Camilla Läckbergs nya deckare med posten. Ska först bara läsa ut Unni Lindells "Honungsfällan" som jag håller på med nu. Läckberg fick dålig kritik i GP i morse - det innebär väl att den är folkligt bra!