Man är så liten
Igår kväll ringde Marie och sade att de ringt från hennes mammas boende och sagt att de skulle köra in hennes mamma på sjukhuset för att hon inte alls mådde bra. Marie satte sig i bilen och åkte till KS och 15 minuter efter hennes ankomst hade hennes mamma dött. Så overkligt och chockartat. Man blir så liten och liksom ingenting. Jag menar inte att man ska gå omkring och tänka på döden som ett presumtivt hot jämt, men visst vore det bra för mänskligheten och relationer över huvud taget om man tänkte på att det kan vara över på en eftermiddag.
Vi är i tvättstugan. Vi har varit på jobbet. Mulet. Måndag.
Jag trodde att min stickning kanske skulle ha kommit idag, men det hade den inte. Var en sväng på Lottas och skulle fråga om min symaskin, men fick tipset att återkomma i morgon och prata med en dam som är lite insatt i undertrådarnas mysterium.
Vi är i tvättstugan. Vi har varit på jobbet. Mulet. Måndag.
Jag trodde att min stickning kanske skulle ha kommit idag, men det hade den inte. Var en sväng på Lottas och skulle fråga om min symaskin, men fick tipset att återkomma i morgon och prata med en dam som är lite insatt i undertrådarnas mysterium.
Kommentarer
Postat av: Lasse
Trist för Marie, trist för Filippa! Alltid lika hemskt när nåt sånt händer.
Lycka till med "symaskinshaveriet" när du drabbar Lottas Sparköp med alla dina frågor imorgon!
Postat av: Anonym
I morgon ska en box postas!!!!!!!!!!!!
Postat av: Anna H
hej anna! ja man får en tankeställare, man borde uppskatta vad man har på ett annat sätt, inte lägga energi på fel ställe. och så en löjlig fråga kanske, men har du kollat att tråden ligger som en sexa i spolen och inte tvärtom, det blir liksom stopp då :) nybörjartabbe, men ibland gör man så konstiga saker...
Trackback
