Annas blogg om diverse ting

Jag är fortfarande efter snart 20 år hemlig avståndsförälskad i Peter Englund. En fantastisk man som gett mig så många goda läsupplevelser. Därför blev jag extra glad när jag läste nyheten om att han blir Svenska Akademins orförande efter Horace. Denne Horace har nämligen sagt upp sig - på Horacevis och på Horacespråk. Alla vi andra dödliga säger väl (eller skriver) att vi säger upp oss, men inte Horace. Han säger: "Detta är min tionde betraktelse i genren sekreterarens berättelse, och det är min sista". Jag är ingen fantast av Horace, men förundras över hur han pratar. Doris Lessing förstod ju förra året att hon fått nobelpiset, men inte varför då hon inte förstod Horace motivering. Undrar hur Horace och Ebba pratar med varandra vid frukostbordet.

I mina funderingar över de västsvenska mediernas förmåga att vara tjatiga och pinsamt upprepande kommer jag idag till GP och Göran Johansson. Dag ut och dag in har man den senaste veckan kunnat läsa om denne göteborgarnas sk store man. Idag når nyhetstorkan sin kulmen när man skriver  - precis som om det är intressant - att Göran haft en smörgås med sig varje dag till jobbet sedan SKf-tiden. Det finns också en bild på nämnda smörgås.

Opp Amaryllis kan man säga om blomman vi fick av familjen Timring på andra advent. Se själva - den är ljuvlig:



Idag är det dags för vår sista adventspresent. När Hanna såg vad jag köpt till Lasse sa hon på en förskräckt dotters vis "Men Anna han kommer ju att använda den där!" Det kommer nog en bild på denna produkt senare för er som blev nyfikna nu.

Igår for vi runt i bilen på bästa Karl-Bertil Johnson-vis. Edith, Håjums Gård, GoddisJätten, stugan, Alice&Sven, Hanna och sen hem. Därefter dristade sig Lasse till ett besök på stan, men jag gav upp. Idag däremot ska jag uträtta lite ärenden - åksjuketabletter och en vildsvinskorv av fransosen på marknaden blir det.

Solveig kom på spontanbesök igår och slängde sig i en av våra soffor. Ulf är på Öland, och Sollan hemma i stan och fixar till julstämningen. Hon hade bakat struvor som vi kommer att låta oss väl smaka av idag.

Jag pratade med Marie igår och hon hade varit någonstans där det visade sig att en kvinna som jobbar med Jerker också var. Hon var eld och lågor över detta otroliga sammanträffande. Det slog mig då när hon berättade detta att jag nått ytterligaren en dimension i att bli småstadsbo - det är inte konstigt längre för mig att någon känner någon vid något tillfälle. Så är det här. I Stockholm är det snudd på utopi, här är det i princip vardag...

Nu rasslade det till i sovrumsdörren och Lasse gör sig påmind. Då är det dags för tre rullsyltemackor till Lasse och två skinkmackor med senap till mig. Och fjärde advent tar sin början.