Annas blogg om diverse ting

Ja, så länge sedan är det sedan jag bloggade sist. Vi har varit runt på lite av varje vilket jag nu tänkte delge er.

Direkt efter det att jag lämnat mamma i Nävekvarn for vi ut till Stora Näset och det fantastiska vädret där. Stugan var på sitt allra bästa humör, och vi var där i närmare en vecka. Vi har ju som alltid lite projekt som vi ska göra, och denna gång rodde vi iland ett av dem - måla boden. Jag hatar att måla. Det är så tråkigt så tråkigt att man blir tokig. Men nu är det gjort i alla fall. Jag tycker nog att jag ser lite uttråkad ut, och då ska ni veta att jag ler.



Men det är ju inte bara jobb - snarare tvärtom det är mycket annat man kan ägna sig åt. Bada är en bra aktivitet. Vi badade flera gånger om dagen och avslutade med ett avkylande dopp innan det var dags att gå och lägga sig. Skönt. Att simma runt med denna vy runt huvudet gör livet värt att leva!



Ett besök på Nossebro Marknad blev det också. Jag fick fnatt när de sålde ut ripsgarn för 10 kr nystanet. Köpte genast 5 stycken som jag inte vet vad jag ska ha till men som jag känner att jag absolut måste ha i min ägo... Lasse köpte korv - som vanligt. Det gör han lite då och då. Försäljaren pratade engelska med Lasse och frågade var han kom ifrån. Ja, vi hade ju rest långväga...



Smögen är också ett ställe man måste till enligt Lasse. Smögen för mig är inte kala klippor, salta bad och fina båtar utan rätt och slätt detta:



Och detta:



Efter närmare en vecka i stugan tog vi vårt pick och pack och åkte till kollo och Charlie Bay för årets övernattning. Det skulle vara en så kallad öppen trädgård där under lördagen, så då passade vi på. Den lilla stugan är också väldigt mysig att vara i. Vi tog oss en sväng med Älvis, och kunde återigen konstatera att det är helt knäppt att vi har tillgång till naturen så inpå knutarna när vi befinner oss mindre är 3 km från Trollhättan City. Här är Lasse på väg ut med båten efter ett litet strandhugg på en av öarna i älven.



På lördagen kom Edith och gjorde oss sällskap. Hon är väldigt nöjd med sin tillvaro på kollo. I oktober fyller denna krutgumma 90 år...



De senaste par dagarna har vi varit i Skåne och Ystad bland annat. Vi åkte till Mor Ols´ i Södra Vallösa - familjen Sjögrens gamla goa sommarstuga mellan åren 1963 och 1981. Denna plats på jorden som är magisk på något sätt. Det känns långt in i hjärtat att platsen har betytt så mycket för vem jag är och hur allting i livet blev - både gott och "ont". Huset såg inte så välskött ut som på pappas och mammas tid. Pappa skötte ju huset minutiöst tillsammans med farbror Emil och mamma stod för trädgården. Oavsett så såg det ut så här där nu:



Uppe på andra våningen bodde Peter. Rummet till höger var mitt och Peters under de första åren innan pappa var klar med allt renoverande. Rummet till vänster var mamma och pappas rum. När vi fick el efter ca 10 år hade vi tv:n där också.



Fönstret man kan skymta i grönskan är mitt rum - det kallades för Sommarrummet. Solen sken in så vacker på kvällen i det rummet och jag hade vita tapeter med stora gula rosor på.

När man står så där och tittar och hela barndomen kommer över en kan man inte låta bli att bli lite ledsen för saker som inte finns längre. Inte för att någon annan som köpt huset gjort det han eller hon ville utan för att man vet att det som fanns en gång och som betydde något för alltid är borta. Vårdträdet var nersågat till exempel. Det tycker jag faktiskt inte att man gör... Vinbärsbuskarna fanns inte mer (men de hade kanske gjort sitt), gamla pilen var borta och hänpilen likaså. Däremot fanns Peters gamla ask kvar - stor och hög!

Alma och Emils hus var också förändrat. Färgen annorlunda och nu hade man en biluppfart. Det hade Alma och Emil inte - Emil körde moppe! På ladugårdgavel satt vi och åt våfflor varje år med Alma och Emil. Då fanns det ett vacker träd där och ett grönsaksland framför.



Affären vi handlade i är för längesedan övergiven och igenbommad. Här huserade snälla snälla tant Ebba Bladh och var en hejare på huvudräkning när hon summerade ihop på en lapp vad man skulle betala. På en stol satt "tjockefredrik" och sög i sig dagens dos av byskvaller. Jag önskar att någon kunde ta sig an det fina huset istället för att det förfaller så. De två fönstren till vänster och ett till höger var själva affären.



Jag var tre veckor när mamma och pappa köpte stugan (med tillhörande omkullfallen lada...). De hade fullt upp med allt som fanns att göra där att de glömde bort att döpa mig. De fick en påminnelse... För att inte behöva vara hemma en helg beslöt de att sen omsider på sensommaren döpa mig i Södra Vallösa kyrka, granne med mataffären.



Nu är vi emellertid hemma igen, och jag funderar redan på att en längre tur i Ystad med Wallander skulle vara kul. Lasse är inte lika begeistrad - så är någon sugen på några dagar i Ystad och lite promenader i Wallanders fotspår kommande sommar, så säg till! Vi var inne på Ystads krukmakeri och damen som jobbade där verkade smått trött på Wallander. På torget utanför spelade man in en scen i en av de 13 nya avsnitt som svensk film gör. Tidigare i sommar hade BBC varit där och spelat in sina filmer. De återkommer nästa sommar, så turas man om.

Skåne är fint!