Annas blogg om diverse ting

Dag tre här på östkusten har precis börjat. Jag har ätit frukost och sitter med dagens lista framför mig. På den står det Nävekvarn och så en rad saker mamma vill ha - dessbättre stora saker denna gång för jag tror det räcker med blommor etc. Hon vill ha kartan och den stora gröna tavlan på nya stället. Ska mäta och se om jag får in tavlan i bilen annars får vi ta den i juli. Igår fyllde jag bilen till brsitningsgränsen och åkte till mamma med lite "piff". Rummet ser nu ganska hemtrevligt ut. Så här ungefär:



Och så här ser ingången till mammas boende ut:



Igår morse vaknade jag (och Märta) till ett åskväder med medföljande regn som till och med en luttrad regnväsktkustbo blev "imponerad" av. Sedan fortsatte det mest hela dagen... Så här såg det ut under bron strax innan man svänger in till mamma.



Mamma trivs som fisken i vattnet på sitt boende. Alla är trevliga, snälla och roliga att prata med tycker hon. Hon är i princip aldrig på sitt rum, och igår när en av personalen kom och frågade om vi ville ha kvällsfika på mammas rum eller ute i det gemensamma vardagsrummet, reste mamma sig direkt och frågade vilka som var där och hävdade att det är mycket roligare där än om bara vi två fikar i hennes rum. Varje gång jag kommit dit nu i helgen har personalen varit med de gamla och snackat och gjort saker. Inte något speciellt, men det gör det hela så mycket lättsammare (lite sittande tipspromenad, bakat bullar, gissat gamla låtar). Igår på kvällsfikat skulle vi gissa avslut på ordspråk. Jag gick efter det och när jag passerade "vardagsrummet" var mamma redan på gång fram mot tv:n och hon skrattade högt. Det värmde i ett numera mindre sorgset och oroligt medelålders dottershjärta!

Vi var och handlade lite igår också. Det blev ett par paket Havrefras förstås och så tvål och en badborste med skaft. Köpte lite saft också som kan stå i hennes rum. Idag ska vi till Kvarsebo och fika. Nu på förmiddagen skulle frissan komma och klippa henne. Allt är ju så mycket mindre besvärligt när saker och ting finns på plats, eller i alla fall kommer till själva boendet istället för att mamma ska bege sig någonstans.

Såg på lokalnyheterna för en stund sedan. Det var ett reportage från Kolmården där någon talesman sade med anledning av olyckan med vargarna där igår att "vi är bara förbryllade" över att detta kunde hända. Hur kan man vara det? Åtta fullvuxna vargar?! Vi som inte ens litar på Märta, och inte vill att små barn ska klappa henne.

Nu dags att ta tag i dagen - lite disk, kort promenad med Märta och så ut till Nävekvarn.