Annas blogg om diverse ting

Dag tre här på östkusten har precis börjat. Jag har ätit frukost och sitter med dagens lista framför mig. På den står det Nävekvarn och så en rad saker mamma vill ha - dessbättre stora saker denna gång för jag tror det räcker med blommor etc. Hon vill ha kartan och den stora gröna tavlan på nya stället. Ska mäta och se om jag får in tavlan i bilen annars får vi ta den i juli. Igår fyllde jag bilen till brsitningsgränsen och åkte till mamma med lite "piff". Rummet ser nu ganska hemtrevligt ut. Så här ungefär:



Och så här ser ingången till mammas boende ut:



Igår morse vaknade jag (och Märta) till ett åskväder med medföljande regn som till och med en luttrad regnväsktkustbo blev "imponerad" av. Sedan fortsatte det mest hela dagen... Så här såg det ut under bron strax innan man svänger in till mamma.



Mamma trivs som fisken i vattnet på sitt boende. Alla är trevliga, snälla och roliga att prata med tycker hon. Hon är i princip aldrig på sitt rum, och igår när en av personalen kom och frågade om vi ville ha kvällsfika på mammas rum eller ute i det gemensamma vardagsrummet, reste mamma sig direkt och frågade vilka som var där och hävdade att det är mycket roligare där än om bara vi två fikar i hennes rum. Varje gång jag kommit dit nu i helgen har personalen varit med de gamla och snackat och gjort saker. Inte något speciellt, men det gör det hela så mycket lättsammare (lite sittande tipspromenad, bakat bullar, gissat gamla låtar). Igår på kvällsfikat skulle vi gissa avslut på ordspråk. Jag gick efter det och när jag passerade "vardagsrummet" var mamma redan på gång fram mot tv:n och hon skrattade högt. Det värmde i ett numera mindre sorgset och oroligt medelålders dottershjärta!

Vi var och handlade lite igår också. Det blev ett par paket Havrefras förstås och så tvål och en badborste med skaft. Köpte lite saft också som kan stå i hennes rum. Idag ska vi till Kvarsebo och fika. Nu på förmiddagen skulle frissan komma och klippa henne. Allt är ju så mycket mindre besvärligt när saker och ting finns på plats, eller i alla fall kommer till själva boendet istället för att mamma ska bege sig någonstans.

Såg på lokalnyheterna för en stund sedan. Det var ett reportage från Kolmården där någon talesman sade med anledning av olyckan med vargarna där igår att "vi är bara förbryllade" över att detta kunde hända. Hur kan man vara det? Åtta fullvuxna vargar?! Vi som inte ens litar på Märta, och inte vill att små barn ska klappa henne.

Nu dags att ta tag i dagen - lite disk, kort promenad med Märta och så ut till Nävekvarn.

Idag är det skolavslutning i vår stad. Lasse är på en sådan i skrivande stund. När jag precis hade slutat arbeta i skolans värld saknade jag de där fasta traditionerna som skolan har - avslutningar, Lucia mm. Men, man vänjer sig och nu gör jag det inte. Kanske för att Lasse kommer att komma hem och berätta hur det var.



Börjar bli rejält trött på att det går så långsamt med mina ben. Igår kväll hade jag djävulusiskt ont i knäna. Har fått tid på Sportskadekliniken om knappt två veckor, och det är ju bra att jag får komma dit innan semestern. Hela situationen med detta är bajs. Är evigt tacksam för min "rul" som jag har i sängen. Det är en ihoprullad handduk som jag har under knävecken när det gör för ont på nätterna. Slog upp rul och det betyder visst "knöl". Ett nytt ord i mitt lexikon.

Apropå ord lärde jag mig ytterligare ett nytt ord i veckan - metrosexuell. Aldrig hört det tidigare. Läste det på sportsidorna då det visst var en osäker liten stackare i italienska em-laget som var rädd för alla sexuella läggningar utom det hetrosexuella.

Igår gick jag loss på Bokus och köpte lite sommarlitteratur (=deckare). Det blev Jungstedt, Roslund&Hellström, Steen, Gerhardsen och Ohlsson som alla kommit ut med sina nya deckare lagom till min semester. Omtänksamt värre!

Vinglade in på Stick-Inn också i veckan. Jag har ju hittat en olle jag ska sticka till mig själv och hade tänkt mig något i rött. Behövde 20 nystan, och vilken färg jag än såg var det 19. Grrrrr. Stick-Inn går ju dessvärre i graven vid månadsskiftet då det som finns i affären nu får man som kund nöja sig med. Det är jättejättejättesynd att affären läggs ner för det är ju en av de bästa i stan. Nu får man åka till Vänersborg istället. Nåväl, till slut fick det bli avkall på färgerna och jag köpte ett melerat garn (svart/vitt/grått). Det fanns bara 19 nystan av det också, men jag bestämde mig för att göra muddarna svarta - då räcker det. Stickor 8 så det lär går fort! Har insett sedan jag börjat sticka raggsockor att det är ypperligt att ha två stickningar igång - en som man bara kör på med (typ raggsockor), och en som man kanske måste räkna på och är lite större. Då kan man sticka var som helst när som helst.

Mamma är nu på plats i sin nya lägenhet. Än så länge verkar allt ok. Jag åker upp några dagar nästa vecka och fixar lite smått och gott med henne då. Hon har framfört lite önskmål som jag ska se om det går att infria. Det känns i alla fall tryggt att ha henne där även om det också känns sorgligt att den fasen i hennes liv är här. Tänkte en del på det i helgen, men kom fram till att jag inte kan gå och se tillbaka på sån´t som varit bra och nu inte längre finns, utan se den nya fasen an och göra något bra av den. Sen är det ju så att mamma inte är som hon brukat vara, men det är ju fortfarande mamma.

Igår fick jag besked att alla mina prover var tipp-topp. En glad nyhet i sig, men då är man ju liksom tillbaka på ruta ett - dvs varför är det som det är? Nu ska jag i alla fall ta kontakt med Sportskadekliniken i Vänersborg för att få inlägg utprovade. En kollega till mig har gjort detta och är lyrisk över sina inlägg som är utformade exakt efter hur hon går och belastar. Dr H påpekade ju att mina fotvalv var "extremt höga". Jaså, det har jag aldrig tänkt på. Oavsett kan det påverka hur foten nu ser ut. Jag haltar vidare i livet. Det är emellertid mycket bättre - igår kunde jag till exempel lyfta upp benet av egen kraft på kopplingen. Tidigare har jag ju fått lyfta upp det med vänsterhanden när jag kört. Lasse har ju en förkärlek till valv, jag har det inte - har aldrig haft och kommer aldrig att ha. Inte ens fotvalv är kul tydligen.



Pratade med sjukgymnasten igår också och jag föreslog att jag kanske skulle kunna börja simma lite. Känner att det börjar krypa i kroppen av allt stillasittande och framhasande i livet. Det skulle gå bra sa han bara jag tog det försiktigt och tänkte på hur man bensparkar. Han rekommenderade paddling med benen typ crawl - så bra, det kan ju inte jag... Jag tycker man sjunker som en sten då. Ska ta mig till simhallen en dag i alla fall.

Idag är det studentfirande här i vår stad. Just i skrivande stund åks det runt på diverse flak och tjoas. Vädret är soligt, men det ska bli regn i eftermiddag vilket ju är tråkigt för alla som firar. Eller också märker de inte det... Lasse åkte precis till Sahlgrenska och jag ska strax börja dagens jobb. På lunchen ska Märta och jag åka till Vänersborg och köpa mat hos Rebecca på Vänersborgs Djurklinik. Det brukar vara lite av en happening för en matglad hund som Märta!

Ikväll börjar EM i fotboll. Tänk att jag vet det nuförtiden! Hänger med hyfsat tycker jag i fotbollsrapporteringen. Har laddat med stickning till kvällens två matcher. Har halva Ediths framstycke kvar och har börjat på M2:s raggor. Det räcker nog till 4 matcher i helgen. Ska också köpa nytt garn till en olle som jag ska sticka till mig själv. Funderar på något i rött.

Nu är det nog hög tid att öppna mailkorgen.

Vi valde helt enkelt att fira nationaldagen på ett öde Karlsvik. Vi trodde att det skulle sjuda av aktivitet där ute då det var ledighet och fint väder på gång, men tji fick vi för det var inte någon i stugorna intill oss. Vi inledde dagen med att Lasse skuttade iväg för att se om det var någon marknad på torget (sen ringde han mig och jag började gå... man vill ju inte lägga onödiga steg på något som inte finns i dessa knädagar). Edith hade tipsat om blomförsäljningen nämligen. Vi var på jakt efter knölbegonior till en av kolonins lådor. Det fanns så mycket fina blommor! Vi köpte så att vi senare under dagen kunde plantera i alla lådor ute på Karlsvik. Så här blev en av dem. Det är Ediths egenhändigt drivna begonior i mitten och så snöflingor.



Lasse rensade det resterande i hallonlandet och lade ut jord. Vi latade oss i solen också och åt varsin sallad. Det tråkiga just nu är att jag kan se hur mycket längre vi hade hunnit med allt rensande i rabatter om jag varit bra i mina knän. Det är enormt störande. Men vi får kanske minska på ambitionerna just nu och rensa i sommar... Men det är otroligt vad det växer denna tid på året.

Häromdagen när jag var på jobbet så slogs jag av vilken bild andra människor har eller får om en som man (dvs jag i detta fallet) kanske inte är helt medveten om att man (dvs jag) signalerar. Jag pratade med en av våra avdelningsledare om att jag fått order från sjukgymnasten (och dr också om jag ska vara ärlig) att ta det lugnt. Detta har ju följt med sig att jag insett vilket otålig person jag är, åtminstone när det gäller mig själv. Utan att jag sagt något redogjorde hon - med ett stort leende - hur svårt hon trodde detta var för mig! Är det så folk ser mig - som otålig?! Det är ju en sak att inse det själv men att andra inte är förvånade är - ja, förvånande. Lasse kallade mig "effektiv"... Det kanske är samma sak.

Idag ska jag på eftermiddagen följa med Edith till Uddevalla sjukhus då det är dags för behandling nr 3 av hennes ögon. Därefter ska jag träffa Sollan som är billös denna vecka, och behöver komma till Ö&B (helst innan de stänger kl 19) och Jätten för att handla till sin dotters student som infaller imorgon. Lasse och jag kollade i tidningen vilka gator som är avstängda med anledning av helgens studentfirande här i stan, dels för att kunna åka till Stugan imorgon dels för att kunna komma hem. Vår gata är helt avstängd på söndag då det är bal. Det ska visst bli spöregn...

Glömde visa bilden på min verandapotatis igår. Så här ser den ut - praktexemplaret - och ska strax börja blomma. Jag hoppas på lite goda potatisar till midsommar förstås!



Idag har det varit möte på jobbet på förmiddagen. Det kom en kvinna som är mediepedagog på högskolan och visade lite länkar. Det är inte utan att jag känner mig som en gammal elefant när länkar jag inte ens förstår vitsen med fladdrar förbi. Hade svårt att hålla fokus, men ska väl i alla fall gå in på några av dessa länkar som hon förevisade och se vad det är. Men det är verkligen inte lätt att uppbringa någon entusiasm när jag liksom inte ens vet vad det ska vara bra för. Som sagt - gammal elefant.

Nu är jag hemma på Storgatan 40, och har precis slängt in ett par maskiner tvätt. Ska strax äta lunch och sedan blir det jobb och tvättstuga tills Lasse kommer hem. Då är det dags för honom att sortera sina strumpor igen. En hel vetenskap faktiskt. Så här såg det ut när han tyckte att han var klar förra veckan. Singelstrumpor är ett aber...



Ikväll ska vi hem till Edith och hämta begonier som hon drivit upp till oss, och som vi ska sätta på kollo. Vi har planer på att spendera morgondagen på Karlsvik och syssla med lite ditt och datt. Lådorna behöver ju fyllas med allehanda blommor bland annat. Det blir väl en kopp kaffe hos Edith kan jag tro. Men sen måste vi hem, för kl 19 är det fotboll på tv. Dags att plocka fram stickningen alltså!

Då var det måndag igen. Lasse har varit ute med Märta på morgonpromenad medan jag gjorde i ordning frukost. Egentligen hade jag kunnat följa med en bit på promenaden, men de två senaste gångerna när jag gjort det har ju knäna protesterat, så jag höll mig lugn idag och drabbades inte av glädjehybris av att mina knä känns bättre. Om en stund ska Lasse iväg på sin fasters bouppteckning, och sen är det jobb som vanligt. Jag ska till jobbet efter lunch och fixa lite samt ha ett möte, men tills dess är det hemmajobb. Har precis gått igenom helgens mailskörd.

I lördags var vi på Nisses och köpte blommor till våra lådor. Det är inte utan att vi börjar stagnera i fantasi när det gäller dessa lådor, men det är svårt att frångå en tradition som funderar - så det blev ungefär som förra året fast med färgvariation. En trogen blomma som vi alltid har i fönstret mot skogen är ju snöflinga. En så söt liten enkel blomma!



En annan blomma som vi - kanske med ålderns rätt - fallit för är tagetes. Den sätter vi varje år mellan Lasses rosor i "paradrabatten" (= Lasses benämning....). I år blev det denna variant. Det var ungefär vad vi hann med i helgen. Konstigt att dessa helger alltid går så fort!



Lasse har ju också sin specialitet på stolparna. Ett omöjligt ställe att ha blommor på tycker jag, men han envisas. Som vanligt blev det blå hänglobelia där. Här är Lasse på stegen i full fart med att vattna.



Förra veckan var jag på besök i stickaffären här i stan. Den är till salu och det verkar dessvärre inte som om någon kommer att köpa den. Synd! Jag har ett par presentkort att sätta sprätt på innan sista juni, så jag kollade lite i mina sticktidningar igår för att se om jag hittade något jag kan göra. Såg en tjock olletröja som jag skulle kunna göra till mig själv. Den är stickad i ett garn jag använt tidigare, och det gillade jag då. Ska gå dit igen denna vecka och se om det finns någon färg som passar.

Fick av en kollega låna boken "Hungerspelen" av Suzanne Collins. Den har nu i cirka en månad legat på mitt bord, men jag har valt bort den varje gång det varit dags för en ny bok. Igår kastade jag mig över Kristina Ohlssons deckare nr 2 "Tusenskönor", så jag tror jag ska lämna tillbaka Hungerspelen oläst. Min kollega var helt lyrisk över den, men jag har ju aldrig gillat den genren egentligen. Nä, det får vara.

På onsdag är det ju ledig dag och vi funderar på att ha en heldag ute på Karlsvik. Få se vad vädergudarna säger om den dagen. I lördags var det ju den kallaste dagen sedan 1928 i Stockholm. M1 ringde och meddelade att deras termometer stod på 3 plusgrader på förmiddagen. Detta ackompanjerades med ett ihållande kallt regn. Samma dag gifte sig min brors styvdotter i Ingarö kyrka. Som tur var hölls festen inomhus på Säby säteri, och allt var enligt min bror mycket lyckat. Tydligen så lyckat att bror stukade foten i en dans. "Du kan väl inte dansa" sa jag. "Nä, därför gick det åt helvete" sa han...