Annas blogg om diverse ting

Varken jag eller Lasse är - som bekant - några mästare på att städa. Jag hävdar att jag inte kan, vad Lasse skyller på vet jag inte. Jag tror också att våra respektive mammor under vår uppväxt "servade" oss med städning vilket nu fått till följd att vi tror att någonannan ska dyka upp och göra det åt oss. Jag skulle också kunna tänka mig att vi hade det... Igår kväll när vi kom till svärmors lägenhet kunde vi konstatera att det var en riktig fackman som städat hennes lägenhet. Det var skinande rent! Så blir det när någon som kan gör det, med rätt utrustning och rätt medel. Tror jag ska konstakta den firman igen och kolla vad städning av vår lägenhet på regelbunden basis kostar... Här en bild på en tom skinande lägenhet.



Källaren var inte det monster vi föreställt oss. Det blev tre vändor till återvinningen igår kväll, och ikväll räcker det nog med en vända - sedan är det tomt även där. Det börjar dra ihop sig för oss att lämna nyckeln - sen kan vi ägna kvällarna åt saker vi vill göra - hurra! Vi borde få medalj för allt skitjobb vi lagt ner på denna flytt...

Jag skulle vilja rekommendera alla som gillar marsipan den minsta lilla att göra Malena Ernmans marsipankulor! En gåva från ovan - himmelska alltså. Dessutom lätta att göra - rulla bara marsipan i kulor, doppa i choklad och strö över krossade polkagrisar innan chokladen hunnit stelna. Ett beroende är fött! Se vilka sötnosar!



Det är snart dags för Lasse och mig att gå på husvisning igen. Vi ska ju inte flytta, men vi blev onekligen lite nyfikna ändå på ett radhus på Dannebacken byggt 1959. Det påminde lite om Modhs väg tyckte jag. 108 kvm boende föredelat på 4 rum, och 178 kvm "trädgård". Denna "trädgård" består dessutom till största delen av ett inglasat uterum (mycket nice!) och ett trädeck vilket minimerar gräsklippningen. Kommande måndag är det visning.

Lasse kallade mig för Usama i morse. Det handlar om julen... Det är nämligen jag som bestämmer när det kommer till julen och när saker och ting ska göras i samband med denna. Julgranen ska till exempel inte upp en dag senare än 2:a advent. Jag kan inte se att Lasse har något att säga till om i december.

Då gick det stora startskottet för julmånaden i lördags - julbaket! Det blev att möjligt för oss: bullar, kakor, rocky-road, fikonchoklad, marsipankulor mm. Det var också premiär för den fantastiska kakaformen! Lite pillig att smörja, men resultat blev fantastiskt. Eller vad tycks:



Igår - mitt under storm och fullständigt ösregn - valde Lasse och jag att flytta de sista pinalerna från svärmors lägenhet. Det blev en sväng hem till oss med ett par kassar, en sväng till Alice och en sväng till Stugan. Idag har det varit en kille och städat lägenheten så nu börjar vi närma oss slutet på denna smått never-ending-story. Nu är det "bara" källaren kvar - det kan ju bli en riktigt läskig upplevelse då vi inte riktigt har koll på vad som finns där nere. Det blir 2-3 vändor till tippen idag också.

Imorse när vi var uppe tidigt med Märta (06.15 steg vi ut på gatan...) kunde vi konstatera att det lyser så fint i många fönster. Hela Strandgatans Kafé är inklätt med ljus. Vi har i alla fall fått upp lite julpynt och ljus, men så snart prioriteringen kan ligga på oss själva kommer det är bli mer, mysigare och juligare här hemma!

Det är hopp om livet - svärmors tomma lägenhet och min sinande hög med tentor vittnar om detta!

Igår kväll ringde M&M och lät meddela att vi i Trollhättan har samma temperatur som man har i Bagdad - 7 grader. Jag måste säga att jag är nöjd med det. Det gör ingenting att det är milt och inte kommit någon snö än. Pratade med en kollega om detta faktum igår på jobbet, och han höll med och tyckte att de som vill åka skidor helt enkelt kan åka på semester där det är snö, vi som inte vill åka skidor ska besparas denna väderlek. Klok man.

Kanske jag just nu är inne i en lite gnälligare period av mitt liv. Devisen "fokusera på det positiva och lös det negativa" försöker jag så gott det går att tänka på. Både Lasse och jag längtar nu till den 30 november när vi ska lämna in Alice nyckel, för det innebär också att allt är klart i hennes gamla lägenhet. Fy, vad man samlar på sig saker! Det finns ju dessutom affektionsvärde i en del saker som man på grund av platsbrist eller annat måste göra sig av med. Men det känns som om vi får tillbaka vårt egna gemensamma liv efter den 30/11.

Då dagarna består av en massa jobb och kvällarna består av att vanka runt i Alice lägenhet och åka till tippen, är julpyntandet kraftigt eftersatt i vårt egna hem. Jag är klart missnöjd med det. Men det får nog bero några dagar till eftersom det står annat på agendan nu i helgen. Skulle egentligen vilja ägna mig åt städning och pyntning och lussebulleätning i lugn harmonisk miljö några dagar, men så blir det inte.

Vad gör jag uppe så här dags? Ja, jag tänkte rätta några tentor eller bokrecensioner innan det är dags att gå ut med Märta om en timme eller så. Behöver göra några rättningar nu i helgen för att ligga i fas. Till kommande vecka ska jag och miss P rapportera vår kurs, och det ska blir skönt när den stora biten är över. Sen börjar vi om igen med planeringen av nästa 200-studentkurs...

Förra helgen var jag hos mamma och fixade lite i hennes lägenhet. Satte upp julgardinerna, klädde den lilla adventsgranen och plockade fram lite julsaker så att hon är beredd inför morgondagen då det är första advent. Herr MN kom på besök och det var kul att ses igen. Mamma var nöjd med sällskapet förstås. Detta besök innebar också att tallrikshyllan nu är i Trollhättan. Ska bara hämta och kolla lite på lite blått porslin jag hittat i Alice källare som jag tror kan blir fint, innan vi sätter upp den.

Herr MN hade också med min nya dramaten - från 10-gruppen förstås... Det kan antingen tyda på dålig fantasi eller mani denna min förkärlek till deras saker. Nu i höst när jag gått fram och tillbaka mellan hem och jobb har jag släpat på både tentor och böcker så i den milda grad att axeln jag slog i i badkaret i våras gjort sig påmind. Så jag fattade det beslutet att trots att jag inte är 50 än behöver jag en dramat! Så här fin är den i alla fall:



Idag är det också dags för traditionsenligt julbak ute i Öresjö. Jag ska till min namne och baka! Det blir lite nya saker men också gamla beprövade recept. Ska också för första gången använda min granform. För säkerhets skull räknar jag med att misslyckas en gång, så jag har med ingredienser så att jag kan baka 2...

Igår städade jag "dressingroom"... Det är många städpoäng det... Och några kassar till att ha med till tippen på måndag när det är dags att köra ett par vändor till. Jag var i alla fall lite nöjd med mig själv igår när det var gjort. Nu är det bara resten av lägenheten kvar... 

Här är en bild tagen från Larvs kyrkogård med utsikt över just Larv - 8 km öster om Vedum... så vet ni var jag har varit den gångna veckan i högskolans regi. Det har varit dags att besöka de studenter som är ute på sin praktik termin 3. Trevliga besök med entusiastiska studenter. Det gör att resorna inte blir så långa trots allt.

I tisdags körde vi de sista grejerna till Alice. Vi fick god hjälp av herr PT. De båda herrarna Lasse och PT bestämde sig för att det var en utmärkt idé att ha de två hjurlförsedda kundvagnar man kan låna på Strömkarlsgården att packa i skulle stå i släpet... Samma dag hade minst sagt petiga Pingstkyrkan varit och ratat i princip alla möbler, så nu står vi där igen med en massa som vi inte vet vad vi ska göra av. Det blir antagligen ett släp till, men denna gång till tippen. Ni som tänker skänka möbler till Pingstkyrkan bör tänka två gånger...

Vi var på visning på en villa på Dannebacken också i veckan som gick. Den var fin och hade passat oss perfekt. Men man måste ju samtidigt fråga sig om vi passar att bo i villa och om vi vill bo så pass långt från stan. Det bästa med villan var att det var 4 rum och det hade varit trevligt att ha. Men det ska ju byggas lägenheter i kvarteret Mars snart, så då kanske det blir en 4:a i alla fall. Annars får jag fortsätta tjata på Lasse att vi verkligen behöver några bokhyllor till och klämma in dem i vår 3:a...

Igår på vår morgonpromenad träffade vi en av Märtas absoluta favoriter - Malte, cairnterrier. De blev kompisar på lydnadskursen - till kursledarens förskräckelse. På lydnadskurser ska man nämligen lyda och inte bry sig om andra hundar, men Malte och Märta lät sig inte påverkas av den regeln. Det gick så långt att vi inte fick stå bredvid varandra för att de inte kunde sluta leka. Sen rymde de en gång - till skogs! Här en bild på de två:



Vi har också börjat med julklappsinköpen. Hanna avlämnade sin lista i fredags, och har nu flera paket under "granen". Vi har även i helgen förgäves sökt efter en röd badrumsmatta - ska det vara så förbenat svårt att få tag i en så´n?! Nu står vårt hopp till HemTex i Uddevalla. Mitt under badrumsmattejakten fick vi veta att en kompis till Lasse separerat med buller och bång. Så lite man egentligen vet vad som försigår. Tur det kanske föresten.

Jaha, då var vår lilla minisemester snart slut. Välbehövlig och helt perfekt har den varit med två heldagar utan måsten här ute på Stora Näset. Idag åker vi hem igen till stan och då väntar i första hand tvättstugan... Här i Stugan har vi mest latat oss, promenerat, kollat på tv, stickat, läst. Bra bra. Här är en bild på Lasse och Märta på vår promenad.



Igår fyllde Lasses mamma 90 år. Hon föddes samma år som Sverige fick kvinnlig rösträtt... Det är ganska svindlande att tänka att både hon och Edith nästan är 100 år. Lasse, Edith och jag fikade hemma hos Alice i hennes nya lägenhet och åt tårta från Ritz. Kommande vecka ska vi frakta över den sista möbeln till henne. Det är hennes sekretär som inte går in i bilen utan som Peter hjälper oss med. Sedan är det egentligen bara lite småsaker som vi ska frakta över. Därefter vidtar dock den stora biten med resten av lägenheten på Strömkarlsgården... Men vi har tre veckor på oss så det ska nog gå i lås. Här en bild på tårtan vi åt igår:



På torsdag har Lasse bokat in oss på en husvisning. Vi ska inte flytta. Nä, det ska vi inte.

På tv4:s nyhetsmorgon skrapar man ibland på helgerna Triss. Varje gång detta sker fascineras jag av dessa människor som står där och skrapar fram massor med pengar de kan kvittera ut månatligen i massor av år med ett "jaså" som ansiktsuttryck. Har de blivit tillsagda att inte tjoa och hjula i direktsändning?

Igår var det Downton Abbey igen. Suck... Det är så tråkigt när avsnittet är slut. Igår funderade jag på om jag ska köpa dvd:n och se alla avsnitt i rad i förväg. Jag har börjat läsa Läckbergs senaste. Säga vad man vill om hennes kvalité på skrivande - det slinker ner och är spännande, vad mer kan man egentligen begära på en minisemester?!

Snart är det dags att börja tänka på jobb och måndag. Jag startar två nya kurser kommande vecka, och ska dessutom börja läsa de hemtentor studenterna från vår sedan i fredags gamla kurs skrivit. Det är också dags att börja åka runt på lite vfu-besök, så bilen och jag ska till Vara, Kvänum och Larv kommande vecka.

Tre veckor till 1a advent...

Vår stuga står i sin tristaste höstskrud idag - mulet och murrigt, men ack så trevligt! Vi är lediga denna torsdag och fredag och ska vara här och pusta ut. På programmet står att göra ingenting. En underskattad aktivitet tycker jag... Med ingenting menar vi egentligen bara ta dagen som den kommer utan måsten - vi gör vad vi två vill och känner för! Än så länge har vi sovit ut, ätit frukost och kommit överens om att vi ska ta en promenad under dagen. Så här såg det ut för en liten stund sedan när jag var ute:



Den senaste tiden har bestått av två saker - jobb och Alice lägenhet. Vi har varit hemma hos henne varje kväll och fixat och donat dels med att rensa i den gamla dels med att flytta alla saker till hennes nya lilla krypin på Källtorpsbacken. I tisdags skedde själva flytten för Alice del. Hon var glatt överraskad och en sten föll från Lasses och mitt bröst då det ju självklart är viktigt att hon trivs. Det finns ju inget alternativ till detta boende just nu nämligen. Men nu är hon på plats, och på lördag fyller hon 90 år. Då ska vi dit och fika. Edith som fyllde 93 år för ett par dagar sedan gratulerar vi samtidigt. Det är inga utsvävande kalas längre... det blir Lasse och jag samt damerna, och så hoppas vi att Anders dyker upp.

Förra helgen var vi i Jönköping. Dr G blev just Dr G då. Hon disputerade förra fredagen och klarade det med bravur! Trevlig fest med många roliga tal till hennes ära. Det måste vara en kick för självförtroendet att ha alla sina nära, kära, kompisar och kollegor på plats som ger uttryck för sin uppskattning. Synd att man inte gör det oftare... Vi stannade ju kvar över helgen och lördagen spenderade vi på stan (jag köpte två Rolf Berg-tomtar!). Lasse kom i samspråk med en dam utanför en affär som jag var inne i och hon rekommenderade ett hundkafé som fanns i stan, så vi gick dit. BullDog hette det, vilket ju naturligtvis tilltalade Lasses västkusthumor... Vi tog oss en tur till Gränna också och lyckades köpa lite polkagrisar strax innan stängningsdags. I Gränna stränger ALLT klockan 13.00. 

Alla som känner mig vet ju att jag då och då känner att jag längtar efter Sickan Carlsson. Det finns nämligen Sickan Carlsson-dagar. Det är dagar då det regnar eller är allmänt trist och man längtar efter en pilsnerfilm med förutsägbar plott med Sickan i huvudrollen. Under en pläd i soffan blir man då glad igen! Igår avled hon, men hon finns i mitt hjärta och mina Sickan Carlsson-dagar kommer alltid att finnas. Nu vill jag ha en box med henne! Då skulle jag bli så glittrande glad!



Jag hade semester igår också, och passade då på att uträtta lite ärenden, bland annat hann jag med en sväng på den månatliga marknaden. När man jobbar hinner man inte alltid med det. Det är faktiskt lite trevligt att strosa runt och kolla vad som finns att köpa. Jag köpte bland annat en ny vaxduk till Alice, "en med lite färg" skulle det vara, så jag hoppas hon gillar det jag valde ut.

I lördags startade Downton Abbey igen! Tiden står stilla när man ser den serien tycker jag . Åhhh så bra! Detta är säsong två och den finns redan att köpa på DVD - ett måste i varje hem tycker jag. Jag läste i någon tidning att säsong tre också är under görande, och det känns tryggt.