Annas blogg om diverse ting

Dag tre här på östkusten har precis börjat. Jag har ätit frukost och sitter med dagens lista framför mig. På den står det Nävekvarn och så en rad saker mamma vill ha - dessbättre stora saker denna gång för jag tror det räcker med blommor etc. Hon vill ha kartan och den stora gröna tavlan på nya stället. Ska mäta och se om jag får in tavlan i bilen annars får vi ta den i juli. Igår fyllde jag bilen till brsitningsgränsen och åkte till mamma med lite "piff". Rummet ser nu ganska hemtrevligt ut. Så här ungefär:



Och så här ser ingången till mammas boende ut:



Igår morse vaknade jag (och Märta) till ett åskväder med medföljande regn som till och med en luttrad regnväsktkustbo blev "imponerad" av. Sedan fortsatte det mest hela dagen... Så här såg det ut under bron strax innan man svänger in till mamma.



Mamma trivs som fisken i vattnet på sitt boende. Alla är trevliga, snälla och roliga att prata med tycker hon. Hon är i princip aldrig på sitt rum, och igår när en av personalen kom och frågade om vi ville ha kvällsfika på mammas rum eller ute i det gemensamma vardagsrummet, reste mamma sig direkt och frågade vilka som var där och hävdade att det är mycket roligare där än om bara vi två fikar i hennes rum. Varje gång jag kommit dit nu i helgen har personalen varit med de gamla och snackat och gjort saker. Inte något speciellt, men det gör det hela så mycket lättsammare (lite sittande tipspromenad, bakat bullar, gissat gamla låtar). Igår på kvällsfikat skulle vi gissa avslut på ordspråk. Jag gick efter det och när jag passerade "vardagsrummet" var mamma redan på gång fram mot tv:n och hon skrattade högt. Det värmde i ett numera mindre sorgset och oroligt medelålders dottershjärta!

Vi var och handlade lite igår också. Det blev ett par paket Havrefras förstås och så tvål och en badborste med skaft. Köpte lite saft också som kan stå i hennes rum. Idag ska vi till Kvarsebo och fika. Nu på förmiddagen skulle frissan komma och klippa henne. Allt är ju så mycket mindre besvärligt när saker och ting finns på plats, eller i alla fall kommer till själva boendet istället för att mamma ska bege sig någonstans.

Såg på lokalnyheterna för en stund sedan. Det var ett reportage från Kolmården där någon talesman sade med anledning av olyckan med vargarna där igår att "vi är bara förbryllade" över att detta kunde hända. Hur kan man vara det? Åtta fullvuxna vargar?! Vi som inte ens litar på Märta, och inte vill att små barn ska klappa henne.

Nu dags att ta tag i dagen - lite disk, kort promenad med Märta och så ut till Nävekvarn.

Idag är det skolavslutning i vår stad. Lasse är på en sådan i skrivande stund. När jag precis hade slutat arbeta i skolans värld saknade jag de där fasta traditionerna som skolan har - avslutningar, Lucia mm. Men, man vänjer sig och nu gör jag det inte. Kanske för att Lasse kommer att komma hem och berätta hur det var.



Börjar bli rejält trött på att det går så långsamt med mina ben. Igår kväll hade jag djävulusiskt ont i knäna. Har fått tid på Sportskadekliniken om knappt två veckor, och det är ju bra att jag får komma dit innan semestern. Hela situationen med detta är bajs. Är evigt tacksam för min "rul" som jag har i sängen. Det är en ihoprullad handduk som jag har under knävecken när det gör för ont på nätterna. Slog upp rul och det betyder visst "knöl". Ett nytt ord i mitt lexikon.

Apropå ord lärde jag mig ytterligare ett nytt ord i veckan - metrosexuell. Aldrig hört det tidigare. Läste det på sportsidorna då det visst var en osäker liten stackare i italienska em-laget som var rädd för alla sexuella läggningar utom det hetrosexuella.

Igår gick jag loss på Bokus och köpte lite sommarlitteratur (=deckare). Det blev Jungstedt, Roslund&Hellström, Steen, Gerhardsen och Ohlsson som alla kommit ut med sina nya deckare lagom till min semester. Omtänksamt värre!

Vinglade in på Stick-Inn också i veckan. Jag har ju hittat en olle jag ska sticka till mig själv och hade tänkt mig något i rött. Behövde 20 nystan, och vilken färg jag än såg var det 19. Grrrrr. Stick-Inn går ju dessvärre i graven vid månadsskiftet då det som finns i affären nu får man som kund nöja sig med. Det är jättejättejättesynd att affären läggs ner för det är ju en av de bästa i stan. Nu får man åka till Vänersborg istället. Nåväl, till slut fick det bli avkall på färgerna och jag köpte ett melerat garn (svart/vitt/grått). Det fanns bara 19 nystan av det också, men jag bestämde mig för att göra muddarna svarta - då räcker det. Stickor 8 så det lär går fort! Har insett sedan jag börjat sticka raggsockor att det är ypperligt att ha två stickningar igång - en som man bara kör på med (typ raggsockor), och en som man kanske måste räkna på och är lite större. Då kan man sticka var som helst när som helst.

Mamma är nu på plats i sin nya lägenhet. Än så länge verkar allt ok. Jag åker upp några dagar nästa vecka och fixar lite smått och gott med henne då. Hon har framfört lite önskmål som jag ska se om det går att infria. Det känns i alla fall tryggt att ha henne där även om det också känns sorgligt att den fasen i hennes liv är här. Tänkte en del på det i helgen, men kom fram till att jag inte kan gå och se tillbaka på sån´t som varit bra och nu inte längre finns, utan se den nya fasen an och göra något bra av den. Sen är det ju så att mamma inte är som hon brukat vara, men det är ju fortfarande mamma.

Igår fick jag besked att alla mina prover var tipp-topp. En glad nyhet i sig, men då är man ju liksom tillbaka på ruta ett - dvs varför är det som det är? Nu ska jag i alla fall ta kontakt med Sportskadekliniken i Vänersborg för att få inlägg utprovade. En kollega till mig har gjort detta och är lyrisk över sina inlägg som är utformade exakt efter hur hon går och belastar. Dr H påpekade ju att mina fotvalv var "extremt höga". Jaså, det har jag aldrig tänkt på. Oavsett kan det påverka hur foten nu ser ut. Jag haltar vidare i livet. Det är emellertid mycket bättre - igår kunde jag till exempel lyfta upp benet av egen kraft på kopplingen. Tidigare har jag ju fått lyfta upp det med vänsterhanden när jag kört. Lasse har ju en förkärlek till valv, jag har det inte - har aldrig haft och kommer aldrig att ha. Inte ens fotvalv är kul tydligen.



Pratade med sjukgymnasten igår också och jag föreslog att jag kanske skulle kunna börja simma lite. Känner att det börjar krypa i kroppen av allt stillasittande och framhasande i livet. Det skulle gå bra sa han bara jag tog det försiktigt och tänkte på hur man bensparkar. Han rekommenderade paddling med benen typ crawl - så bra, det kan ju inte jag... Jag tycker man sjunker som en sten då. Ska ta mig till simhallen en dag i alla fall.

Idag är det studentfirande här i vår stad. Just i skrivande stund åks det runt på diverse flak och tjoas. Vädret är soligt, men det ska bli regn i eftermiddag vilket ju är tråkigt för alla som firar. Eller också märker de inte det... Lasse åkte precis till Sahlgrenska och jag ska strax börja dagens jobb. På lunchen ska Märta och jag åka till Vänersborg och köpa mat hos Rebecca på Vänersborgs Djurklinik. Det brukar vara lite av en happening för en matglad hund som Märta!

Ikväll börjar EM i fotboll. Tänk att jag vet det nuförtiden! Hänger med hyfsat tycker jag i fotbollsrapporteringen. Har laddat med stickning till kvällens två matcher. Har halva Ediths framstycke kvar och har börjat på M2:s raggor. Det räcker nog till 4 matcher i helgen. Ska också köpa nytt garn till en olle som jag ska sticka till mig själv. Funderar på något i rött.

Nu är det nog hög tid att öppna mailkorgen.

Vi valde helt enkelt att fira nationaldagen på ett öde Karlsvik. Vi trodde att det skulle sjuda av aktivitet där ute då det var ledighet och fint väder på gång, men tji fick vi för det var inte någon i stugorna intill oss. Vi inledde dagen med att Lasse skuttade iväg för att se om det var någon marknad på torget (sen ringde han mig och jag började gå... man vill ju inte lägga onödiga steg på något som inte finns i dessa knädagar). Edith hade tipsat om blomförsäljningen nämligen. Vi var på jakt efter knölbegonior till en av kolonins lådor. Det fanns så mycket fina blommor! Vi köpte så att vi senare under dagen kunde plantera i alla lådor ute på Karlsvik. Så här blev en av dem. Det är Ediths egenhändigt drivna begonior i mitten och så snöflingor.



Lasse rensade det resterande i hallonlandet och lade ut jord. Vi latade oss i solen också och åt varsin sallad. Det tråkiga just nu är att jag kan se hur mycket längre vi hade hunnit med allt rensande i rabatter om jag varit bra i mina knän. Det är enormt störande. Men vi får kanske minska på ambitionerna just nu och rensa i sommar... Men det är otroligt vad det växer denna tid på året.

Häromdagen när jag var på jobbet så slogs jag av vilken bild andra människor har eller får om en som man (dvs jag i detta fallet) kanske inte är helt medveten om att man (dvs jag) signalerar. Jag pratade med en av våra avdelningsledare om att jag fått order från sjukgymnasten (och dr också om jag ska vara ärlig) att ta det lugnt. Detta har ju följt med sig att jag insett vilket otålig person jag är, åtminstone när det gäller mig själv. Utan att jag sagt något redogjorde hon - med ett stort leende - hur svårt hon trodde detta var för mig! Är det så folk ser mig - som otålig?! Det är ju en sak att inse det själv men att andra inte är förvånade är - ja, förvånande. Lasse kallade mig "effektiv"... Det kanske är samma sak.

Idag ska jag på eftermiddagen följa med Edith till Uddevalla sjukhus då det är dags för behandling nr 3 av hennes ögon. Därefter ska jag träffa Sollan som är billös denna vecka, och behöver komma till Ö&B (helst innan de stänger kl 19) och Jätten för att handla till sin dotters student som infaller imorgon. Lasse och jag kollade i tidningen vilka gator som är avstängda med anledning av helgens studentfirande här i stan, dels för att kunna åka till Stugan imorgon dels för att kunna komma hem. Vår gata är helt avstängd på söndag då det är bal. Det ska visst bli spöregn...

Glömde visa bilden på min verandapotatis igår. Så här ser den ut - praktexemplaret - och ska strax börja blomma. Jag hoppas på lite goda potatisar till midsommar förstås!



Idag har det varit möte på jobbet på förmiddagen. Det kom en kvinna som är mediepedagog på högskolan och visade lite länkar. Det är inte utan att jag känner mig som en gammal elefant när länkar jag inte ens förstår vitsen med fladdrar förbi. Hade svårt att hålla fokus, men ska väl i alla fall gå in på några av dessa länkar som hon förevisade och se vad det är. Men det är verkligen inte lätt att uppbringa någon entusiasm när jag liksom inte ens vet vad det ska vara bra för. Som sagt - gammal elefant.

Nu är jag hemma på Storgatan 40, och har precis slängt in ett par maskiner tvätt. Ska strax äta lunch och sedan blir det jobb och tvättstuga tills Lasse kommer hem. Då är det dags för honom att sortera sina strumpor igen. En hel vetenskap faktiskt. Så här såg det ut när han tyckte att han var klar förra veckan. Singelstrumpor är ett aber...



Ikväll ska vi hem till Edith och hämta begonier som hon drivit upp till oss, och som vi ska sätta på kollo. Vi har planer på att spendera morgondagen på Karlsvik och syssla med lite ditt och datt. Lådorna behöver ju fyllas med allehanda blommor bland annat. Det blir väl en kopp kaffe hos Edith kan jag tro. Men sen måste vi hem, för kl 19 är det fotboll på tv. Dags att plocka fram stickningen alltså!

Då var det måndag igen. Lasse har varit ute med Märta på morgonpromenad medan jag gjorde i ordning frukost. Egentligen hade jag kunnat följa med en bit på promenaden, men de två senaste gångerna när jag gjort det har ju knäna protesterat, så jag höll mig lugn idag och drabbades inte av glädjehybris av att mina knä känns bättre. Om en stund ska Lasse iväg på sin fasters bouppteckning, och sen är det jobb som vanligt. Jag ska till jobbet efter lunch och fixa lite samt ha ett möte, men tills dess är det hemmajobb. Har precis gått igenom helgens mailskörd.

I lördags var vi på Nisses och köpte blommor till våra lådor. Det är inte utan att vi börjar stagnera i fantasi när det gäller dessa lådor, men det är svårt att frångå en tradition som funderar - så det blev ungefär som förra året fast med färgvariation. En trogen blomma som vi alltid har i fönstret mot skogen är ju snöflinga. En så söt liten enkel blomma!



En annan blomma som vi - kanske med ålderns rätt - fallit för är tagetes. Den sätter vi varje år mellan Lasses rosor i "paradrabatten" (= Lasses benämning....). I år blev det denna variant. Det var ungefär vad vi hann med i helgen. Konstigt att dessa helger alltid går så fort!



Lasse har ju också sin specialitet på stolparna. Ett omöjligt ställe att ha blommor på tycker jag, men han envisas. Som vanligt blev det blå hänglobelia där. Här är Lasse på stegen i full fart med att vattna.



Förra veckan var jag på besök i stickaffären här i stan. Den är till salu och det verkar dessvärre inte som om någon kommer att köpa den. Synd! Jag har ett par presentkort att sätta sprätt på innan sista juni, så jag kollade lite i mina sticktidningar igår för att se om jag hittade något jag kan göra. Såg en tjock olletröja som jag skulle kunna göra till mig själv. Den är stickad i ett garn jag använt tidigare, och det gillade jag då. Ska gå dit igen denna vecka och se om det finns någon färg som passar.

Fick av en kollega låna boken "Hungerspelen" av Suzanne Collins. Den har nu i cirka en månad legat på mitt bord, men jag har valt bort den varje gång det varit dags för en ny bok. Igår kastade jag mig över Kristina Ohlssons deckare nr 2 "Tusenskönor", så jag tror jag ska lämna tillbaka Hungerspelen oläst. Min kollega var helt lyrisk över den, men jag har ju aldrig gillat den genren egentligen. Nä, det får vara.

På onsdag är det ju ledig dag och vi funderar på att ha en heldag ute på Karlsvik. Få se vad vädergudarna säger om den dagen. I lördags var det ju den kallaste dagen sedan 1928 i Stockholm. M1 ringde och meddelade att deras termometer stod på 3 plusgrader på förmiddagen. Detta ackompanjerades med ett ihållande kallt regn. Samma dag gifte sig min brors styvdotter i Ingarö kyrka. Som tur var hölls festen inomhus på Säby säteri, och allt var enligt min bror mycket lyckat. Tydligen så lyckat att bror stukade foten i en dans. "Du kan väl inte dansa" sa jag. "Nä, därför gick det åt helvete" sa han...

Så brukar Lasse fråga om och när han vill att jag ska hämta något. Men det är synnerligen dåligt med skuttandet nu för tiden. Igår tog jag bilen till jobbet. Jag har exakt 630 meter från dörr till dörr, så ni förstår statusen på min framfart i livet. Det gör ont och det går långsamt. Var hos Dr H idag och fick ta några prover som jag får svar på kommande torsdag - gikt, nå´t med njurarna, reumatism och ämnesomsättning samt nå´t mer som jag inte minns just nu. Sen fick jag värktabletter. Tack! Blev också "uppläxad" av min sjukgymnast som snällt men bestämt talade om att en kort promenad inte är 2 km. Det är inte lätt att veta när man har hund faktiskt!


Häromdagen var jag och två fd kollegor på Bishop´s och käkade. Trevligt ställe det där. Det blev lite småsnack om allt möjligt, eftersom vi bara ses 1 gång per år så finns det ju en del uppdateringar.

Ikväll åker vi till Stugan. Just nu ösregnar det, så det blir kanske så att Lasse måste elda i spisen. Planen för helgen är att imorgon köpa blommor på Nisses till våra lådor och krukor. Vi får skriva en lista tror jag. Sen måste vi köpa ny gräsklippare till Karlsvik. Vi får se om vi hinner med det i helgen eller om det blir ett projekt för kommande vecka. Jag med min snigelfart är inte heller till någon större hjälp just nu.

Jag håller på att läsa en riktig "Anna-deckare". Det är Kristina Ohlssons "Askungar". Den kom ut för tre år sedan, men har gått mig spårlöst förbi. Det positiva med det är att jag i och med detta redan har två till deckare skrivna av henne att läsa. Nice!

Sen igår känner jag av i vänster knä igen, och paniken börjar nu närma sig. Jag tror återigen att det är för att jag satt still ganska mycket igår i en lite obekväm sittställning på en examination. Jag vill verkligen inte ha fler sprutor i knäna! Så här kan det ju inte vara. Men sanningen är att det börjas svullna ovanför knäskålen och spänna igen. Panik...

I helgen som gick la gubbarna ute i Stugan i badbryggan. Lasse passade då på att inviga bryggan med ett dopp i ett 15 grader varmt vatten. Jag stod över, men Märta sprang glatt i. Då har ju hon svart päls och solen sken, så jag förstår vitsen med hennes bad, med Lasses däremot är jag tveksam till syftet.



Vi la också i vår eka. Förra året var den inte ens på plats. Vi behöver köpa ny motor då den gamla som vi hade/har inte uppfyller nya miljökrav för sjön. Det är väl på sätt och vis bra, men trist för plånboken...



Igår kväll var vi på så kallad "anhörigträff" hos Alice. Personalen hade ordnat fint med goda smörgåsar, lotter och fika. Alice var inte på humör utan ville bara gå och lägga sig hela tiden. Vi höll ut i alla fall, och följde henne sedan upp på rummet igen. Edith var med, och hon tycker ju alltid det är kul att komma ut. Vi tillskrev kvällen som dagens goda gärning när vi lämnat av Edith.

Mamma har blivit erbjuden en lägenhet på ett demensboende. Hon var där och tittade igår, och verkade positivt inställd efter besöket. Om hon säger ja - vilket det lutar åt - blir det flytt ganska omgående in till Nyköping. Sen väntar rensning av hennes lägenhet för Peter och mig. Vi börjar få rutin på det...

Idag är det en strålande dag. Sådana dagar skulle man vara ledig... Vid frukosten i morse var vi överens om att i de fall vi vore lediga hade vi åkt till Stugan och satt oss på verandan och päst hela dagen. Det ser emellertid ut som om det blir fint väder i helgen, så då får vi spara den aktiviteten tills dess. Grilla kanske? I helgen ska också gubbarna i stugorna på Stora Näset lägga i badbryggan. Sen är det fritt fram för den hugade att pröva på årets första dopp.

Nu på morgonen har jag suttit i telefon med Uddevalla sjukhus (2 gånger) och sjukresehandläggare (1 gång) för att undersöka om moster Edith är berättigad sjukresa imorgon när hon ska på behandling till Uddevalla. På sjukhuset var de till en början väldigt krassa men lovade till slut att skriva intyg. Mannen som handlägger sjukresor i regionen var mycket mer tillmötesgående, och menade att har en dam född -18 åkt sjukresa till Uddevalla godkänns det per automatik. Denna resa skulle ju underlätta enormt för Edith som förlorat synen på sitt ena öga. På eftermiddagen när hon är klar kan jag hämta henne även om det blir en stunds väntetid för henne då. Hon tar sig en kopp kaffe under tiden. Måtte man vara frisk, pigg, klar i knoppen, lite om sig och kring sig samt lite på när man blir gammal. Annars vette hundan...

Igår efter jobbet åkte vi och köpte ett nytt kylskåp till Karlsvik. Det blev ett på Elgiganten för det ligger nära kolonin. Denna gång blev det ett kylskåp med frysfack. Man måste ha det så att man kan ha glass och isbitar till hands anser jag. När vi var så nära passade vi på att ta oss en titt. Det ena äppelträdet blommar så fint!

     

Kan ju passa på att visa våra två nya diskbaljor också. Det är happening på hög nivå det! Boden i bakgrunden har vi som projekt i år att måla om. Denna gång i samma röda färg som själva stugan.



Imorgon torsdag kan vi hämta kylskåpet, så igår bar Lasse det gamla till bilen och parkeringen - stön och pust - för vidare transport till återvinningen. Skönt att vara av med det.

Ikväll åker vi till Öresjö för att vattna. Hoppas det inte blir för sent utan att solen fortfarande finns kvar på verandan, så att vi kan sitta där och njuta en stund.

Jag har varit inne på Highclere Castles hemsida www.highclerecastle.co.uk och kollat runt. Det var där Downton Abbey spelades in. Lite kul är det att det är släkten Carnarvon som bott och bor där. En av lorderna Carnarvon var ju i början av 20-talet med och finansierade letandet efter och sedemera utgärvningen av Tutanchamons grav. Ser fram emot höstens avsnitt!

Alla som känner mig vet att jag inte tycker det ska bli så där jättekul att fylla 50. Ni kan ju då tänka er hur jag kände mig igår när sjukgymnasten föreslog lite gymnastiska rörelser för mitt knä som bäst lämpar sig att göra i sängen, så att belastningen är lika med noll. Det är ju sån´t som 80-åringar gör innan de stiger upp. Det ska jag syssla med. Fick också "order" om att inte belasta höger knä mer än nödvändigt förrän det är friskt, vilket enligt sjukgymnasten är 1) när jag kan böja på det och 2) när jag kan lyfta benet rakt upp i sträckt läge när jag ligger. Det kunde jag inte alls igår, trots att jag verkligen tog i för kung och fosterland på britsen. Jag ska inte springa, jogga eller hoppa utan motionsformen för min del under överskådlig framtid är promenad. Han sken upp som en sol när jag sa att vi hade hund - det var tydligten jättebra.

Jag känner att jag har noll tålamod med dessa knän nu. Var ju tillbaka i fredags med höger knä för det var vatten i det också. Fick kortison igen, men vattnet gick inte att tömma ur trots två försök. Det innebär att vänster knä nu funkar men inte höger och läkningen går långsammare än vänster. Jag är inte helt nöjd med att det inte kan gå lite fortare. Men både min kollega miss P och sjukgymnasten tyckte man ska lyssna på sin kropp. Gör det ont ska man inte göra med av den aktiviteten var hans order - tills det är bra vill säga, då ska jag gå längre och mer.

Vår långhelg blev inte riktigt vad vi tänkt. Vi var i alla fall i Stugan och kopplade av, men det blev inte mycket gjort - i alla fall inte från min sida. Lasse for runt i trädgården och fixade med än det ena än det andra. Bland annat klippte han gräsmattan för första gången. En aktivitet som ger 6000 steg kunde han nöjt konstatera.



Vi var på Karlsvik också för att plantera de vita doftpioner vi köpt som ska sitta i "familjegraven". Vi har konstaterat att kyskåpet därute är sönder och att gräsklipparen sjunger på absolut sista versen, så det blir till att köra bort det till återvinningen och köpa nytt. Här är Lasse i planterartagen.



Idag är det ju kungligt dop, och min republikanske sambo har spenderat en stor del av vår gemensamma frukost med att gnälla över kungahuset och det faktum att man enligt honom då är född att göra ingenting men med bra betalt ändå. Han har också svårt att förstå att någon över huvud taget kan vara intresserad av kungahus. Tror därför inte Lasse kommer att bänka sig framför tv:n idag...

Själv ska jag ta tag i lite åtgärdsprogram som en grupp studenter förhoppningsvis lämnade in igår eftermiddag.

Här är hon - dagens namnsdagshund - vår lilla Märta. Hon lever upp till sitt namn vilket enligt uppgift betyder "pärla".



I förrgår när herr dr ringde och meddelade att anledningen till mitt svullna och onda knä är artors - helt enkelt förslitning - blev jag glad. Inte mycket att bli glad över kanske men jag hade fantiserat om att ledbandet var av igen. Nåväl, han tyckte i alla fall att jag skulle komma tillbaka och tömma knät igen och får en kortisonspruta för att skynda på tillfrisknandet. Nä,  tyckte jag, för dels var det inte roligt i tisdags dels minns jag när jag sist fick kortison rakt in i min hälsporre. Inte kul det heller. Jag lider lite fler dagar istället tänkte jag. Men efter ytterligare en natt i våndor och det faktum att jag på morgonen satt och grät av smärta i soffan i hallen så ringde jag och åkte taxi dit tämligen blek om nosen igår. Och i dag kan jag konstatera att ja nästan orkar lyfta upp benet själv i soffa och säng samt att svullnaden gått ner rejält. Kortison - min nye kompis!

Jag har alltså varit hemma i lägenheten sen i tisdags... Hasar linkande runt. Min kollega miss P tycker man ska ha tålamod och lyssna på sin kropp, och det ska man ju, men jag har ju inte tålamod till det. Oavsett så har vi i alla fall trixat lite med schemat så att jag inte heller på måndag behöver gå till jobbet för att hålla en föreläsning. Jag ska hålla mig lugn och stilla. Det lutar också åt en cityhelg då det inte är roligt att komma ut till stugan och sedan inse att jag inte kan köra hem.

Johan Hackelius var på tv4 för en stund sedan och "klagade" lite på Let´s Dance. Han har faktiskt en poäng när han säger att istället för att titta på folk som inte kan dansa kan man hyra en Fred Astaire-film och titta på folk som kan. Jag gillar Hackelius - inte minst efter att ha läst hans underbara bok "Ladies" ett måste för alla anglofiler.

På dagens schema står lite småsaker i form av meddelande till min vfu-grupp om examinationen i slutet av maj, ett samtal med en student samt att börja läsa antingen avhandlingen "Specialpedagogik i skolvardagen - en studie med fokus på framgångsfaktorer i läs- och skrivlärande" eller "Rethinking reading comprehension".

Igår blev jag till slut tvingad att erkänna att mitt vänstra knä inte mådde så bra, och fick en tid på vårdcentralen. Jag tror alltid att det ska ordna sig eller bli bättre, men igår när jag i sakta mak linkade till jobbet med ett vobblande knä insåg jag att jag kanske skulle fråga någon om detta. Varför inte en doktor...? Han kunde snabbt konstatera att jag hade för mycket ledvätska i mitt tjocka ömmande knä och tömde genast knät på detta. Det gjorde både ont (nål rakt in i knät är liksom inte kul) och såg äckligt ut (som smält smör ungefär). Sen fick jag åka till Uddevalla och röntga, och väntar nu på besked vad det kan vara som gör att det är som det är.


En gammal knäskada finns ju sedan lång tid tillbaka. Jag räknade ut att det är 35 år sedan knäskålen hoppade ur led och opererades första gången, och 25 år sedan den hoppade ur andra gången.  Den gången drog jag den rätt själv - vilket herr dr igår inte tyckte var varken klokt eller visade tecken på initiativförmåga tydligen om man ska tolka hans stränga blick...). Fram tills jag vet något hasar och linkar jag fram här i lägenheten och försöker att inte gnälla över den jävliga smärtan som knähelvetet frambringar.

Igår när Lasse kom hem var jag lite nöjd över min nyfunna rörlighet i knät efter tömningen så vi åkte till Karlsvik och fixade. Nu efteråt visade sig det inte vara någon lysande idé eftersom jag hade svårigheter att ta mig både in i och ut ur bilen. Än värre var det att växla - tur det bara är tre kilometer till kollo... Nåväl, lite fix fick vi gjort i alla fall. Bland annat tog vi bort den gamla ruttna spången...



... och lade dit den nya



Sen satte vi potatis, planterade snöflinga i lilla lådan på framsidan av huset samt planterade ytterligare en rosa Malva då sniglarna inte gav sig på den sorten förra året. Under verandafönstren planterade jag en rosa stjärnflocka och en Kungsnejlikrot. Lasse grävde också upp den rabatten som i alla fall jag döpt till "familjegraven". Här är han i färd med att göra det:



Vi är inte helt säkra på vad vi ska sätta i denna rabatt nu. Förslag hittills är vita doftpioner. Pionerna som vi satte förra året har heller inte sniglarna ätit på så det är ju helt klart ett alternativ. Det de åt upp förra året var all dill och lupinerna. Det tillhandahålls ibland listor på så kallade snigel - och rådjurssäkra växter. Vår erfarenhet av dessa listor är att de inte stämmer. Den rådjurssäkra växten Kärleksört mumsas varje år upp av rådjuren ute i Stugan. Det enda säkra med den sorten är att den punktligt äts upp så fort den blivit röd.

Förra året bestämde vi oss för att vi skulle sälja koloni 2013. Vi har lite fix med målning att göra innan tänkte vi. Nu är det emellertid annat ljud i källan! Det är så himla mysigt där ute och jättetrevligt att påta och pyssla i trädgården, att vi nu har helt andra planer. Först och främst måste vi åka dit oftare, sedan funderar vi på att isolera verandan och sätta in riktiga fönster och riktig ytterdörr samt i samband med det ta bort dörren mellan rummet och verandan så att det liksom blir ett rum. Karlsvik och Stora Näset kompletterar varandra på ett bra sätt. Så nu är säljarplanerna lagda på hyllan.

Jag har tre lektionsfria dagar framför mig vilket jag tackar för med tanke på min mobilitet. Jag jobbar hemifrån dessa dagar. Sen är det ju helg och på måndag har jag föreläsning igen. Då tycker jag att knät borde kännas bättre. Jag skulle ha åkt till mamma i helgen, men det går inte att köra så långt själv. Jag får skjuta fram det besöket två veckor helt enkelt. Ikväll är det handladags, men Lasse får gå själv så sitter jag kvar i bilen. 

Här en avslutande bild med årets första dopp i Öresjö - det stod inte oväntat Märta för!




 

Vår enträgna hjälp till våra små ödlor i brevlådan hjälpte inte - häromdagen när vi skulle släppa ut dem var vi övertygade om att 1 vad död och 1 levde, men så var inte fallet. Båda var vad man kan säga stendöda. En av dem levde ju i alla fall när vi lade ner mossa och torrt gräs/löv i vintras, men det hjälpte tydligen inte. Tittar man noga på den ena av dem tycker jag det ser ut som om de svultit ihjäl - för är den inte väl smal?





Strax dags att styra kosan mot stan för en helt vanlig jobbdag. Ikväll är det ju liksom lördagskväll igen kan man säga. Jag tror jag stannar kvar i stan idag och förlägger jobbet till hemmet medan Lasse är och jobbar till 16.00. Men först lite frukost!

Lasse går och väntar på den utlovade "ryssvärmen", men konstaterade nyss att den värmen nog kommer från Sibirien. Jag konstaterade härom kvällen att Lasse hade eldat upp en värme i Stugan på 28 grader vilket då var samma temperatur man hade i Kuala Lumpur. Jag öppnade fönstret en springa och gjorde vad jag kunde för att bli avkyld innan sängdags.

Igår var vi hemma hos svärmor och fikade. Edith var också med eftersom anledningen var att jag fyllt år och vi skulle äta tårta. När jag får bestämma blir det förstås prinsesstårta - den bästa av dem alla! Svärmor var ganska pigg och orkade sitta uppe en stund. Hon blir glad när vi kommer och känner fortfarande igen oss, och så länge det är så är vi glada. Här en bild på tårtan...



Idag på förmiddagen har vi varit nere vid sjön och plockat sly. Grannen slår av detta varje år, och sedan plockar vi upp efter honom och sen eldar vi upp allt upplockat. Det är väl inget kul jobb precis, men det är bra att det görs för annars skulle badplatsen antagligen gro igen på nolltid. Vi får nog lägga en dryg timme till på tisdag. Här är Lasse:



Ute i vårt "woodland" börjar de växter vi planterade förra året att visa sig - kul! Akleja, höstflox, krollilja, myskmadra, spetsmössa, sibirisk vallmo, fingeborgsblomma, penningblad, praktbetonika, julros, daglilja och treblad är några av de växter som kikat upp. Vi ska inte köpa några nya sorter i år utan istället dubblera det som fungerat hittills. Trebladet åt rådjuren upp omedelbart förra året, så nu hoppas vi på att den får stå i fred i år. Jag kommer inte ihåg hur den kommer att se ut när den blommar - får kolla det. Här en bild på hur detta Treblad ser ut nu i alla fall:



Idén om att läsa alla Agatha Christies böcker i ordning föll på första boken. Glad i hågen satte jag mig för att beställa lite deckare, men hennes första bok "En Dos Stryknin" var slut på förlaget. Det dröjde ändå till boken "Dolken Från Tunis" från 1926 innan jag fick napp. För det mesta glömmer jag bort vem som är mördaren i böcker som jag läser - utom i just denna. Den har ett så sinnrikt slut att man inte kan glömma bort det! Nu har jag istället kort och gott bestämt mig för att läsa alla hennes deckare, men inte nödvändigtvis i ordning. En hel del deckare av Christie har jag i en låda i källaren. Problemet är att det antagligen skulle ta flera dagar innan jag nådde fram till rätt låda - men även det är ju ett projekt i sig...

Mamma kommer inom en överskådlig tid att få flytta till ett annant boende. Det är ju vad både hon och vi velat, men hon har ju ansetts för frisk och pigg. Nu har hon emellrtid fått en diagnos - och då blev det något annat. Synd att det ska vara så, men oavsett så verkar hon nöjd med att få flytta in till Nyköping. 

I morgon är det jobb som vanligt, men vi bor kvar här ute på Stora Näset och åker in till stan och jobbar imorgon, för sen är det ju ledig dag igen på tisdag. Fint väder är det ju lovat. Jag behöver rensa lite i min kaosrabatt och hälla ut ny jord, så det får nog bli ett projekt på 1 maj.

Nu är det dags att sticka lite känner jag!
  

Imorse blev det Spikön igen. Märta börjar likna sitt vanliga jag - så vi tog vår vanliga morgonpromenad idag. Konstigt att man vänjer sig vid olika saker så lätt, som till exempel att gå upp strax efter klocksn 06.00 för att gå ut med en hund. Här är Lasse och Märta i morgondiset.



I söndags när jag vaknade ute i Stugan (läs: blev väckt att kissnödig hund...) låg jag i sängen och kollade lite på min telefon. Jag upptäckte då att det precis denna arla morgon sändes en repris på ett program som handlar om engelska slott och herresäten - hur kan jag ha missat detta fantastiska program?! Jag studsade upp och såg del 3 av 6 som just i söndags handlade om Easton Neston. Underbart program! Under min tid i London roade jag mig tillsammans med en kollega med att på lediga stunder åka runt i England och titta på just slott och herresäten som National Trust ägde och som var öppna för allmänheten. Det blir liksom Downton Abbey på riktigt! Här en bild på Easton Neston. Privatägt...



Jag börjar känna mig redo att ta mig an Agatha Christies deckare igen. Jag har fått för mig att jag ska läsa alla i ordning. Det blir ett projekt det! Varje gång jag för länge sedan kom till Luxor, besökte jag en bokhandlare där som sålde engelsk litteratur och då bland annat Agatha Christie. Läste en hel del av hennes deckare under tiden i Egypten. Det bästa scenariot för läsning av hennes deckare var vid "teatime" på den enorma verandan på Cataract hotell i Aswan. I väntan på resa ner till Abu Simbel. Nästan som Downton Abbey på semester på riktigt. Här en bild på den fenomenala damen i fråga.



Jag börjar få ordning på min kompetensutvecklingstid tycker jag. Håller lite på den när det bokas in möten etc, så det är jag nöjd över att jag fixar. Håller just nu på att läsa Cecilia Nielsens avhandling om läs- och skrivsvårigheter. Hittade också avhandling från Stockholms universitet i frågan som jag laddade ner och skrev ut.

M&M är på semester med anledning av en jämn födelsedag. I skrivande stund har jag förstått att de är på Teneriffa. Där är det enligt uppgift 22 grader och sol, vilket torde passa dem bra. Här är det lite mer växlande molnighet och regnskurar och 12 grader. I Bagdad är det 33 grader och sol...

Dags att jobba lite igen. Lasse kommer hem om en dryg timme och lite senare ska jag på möte med läsföreningen på högskolan. Livet har sin gilla gång.

Den gångna veckan har verkligen inte varit så vidare värst händelserik. Jobb, handla, gå ut med Märta och slutspelet i ishockey känns det som om man kan sammanfatta veckan med. Men våren är på väg - se själv!

 

Vi har dock chockat oss själva med att på mornarna inte gå Spikön runt utan istället svänga vänster och går ner till Döviken och tillbaka. Det blir lite längre än Spikön och vi har valt att göra så för att Märta dels ska bli trött dels hinna nosa färdigt på allt som ska nosas på i dessa löpartider. Höglöpet är nu över, och vi ser fram emot att hon lugnar ner sig och blir gamla vanliga Märta igen. Vår nya morgonpromenad är emellertid också väldigt trevlig så vi kanske varierar oss lite i framtiden. Ojoj!

I veckan fick vi också ett glädjande besked från HT som fått jobb! Heltid och fast tjänst är ju helt enkelt jättrbra och toppen på alla vis. Att jobbet också ligger i Göteborg så att trist pendling undvikes är ju inte heller så dumt. Hoppas allt går bra och att det är ett jobb att trivas med.

Igår jobbade jag till 20.00 vilket alla som känner mig förstår inte är en hit... Kommande torsdag är det likadant, men sen är det slut på kvällsundervisning för min del denna termin. Jag ska dock inte klaga, för det har inte varit många torsdagar över huvud taget.

Såg i dagens lokalblaska att man recenserat "A Royal Affair" vilket torde tyda på att den snart kommer till vår biograf här i stan. Har sms:at Anna och påpekat att detta kunde vara något för oss - kostymdrama! Härligt!

Idag har jag inte alls lust att jobba - känner att jag mycket hellre skulle ligga i soffan och titta på någon hederlig engelsk tv-serie. En box eller två av något klassiskt engelskt hade varit härligt att titta på idag. Men på agendan står istället en halvfärdig föreläsning om åtgärdsprogramsskrivande som ska göras färdig, och sedan lite allmänt plock med
kurserna.

Det blev en långhelg ute i Stugan igen. Härligt! Fredagen började med stora famnen och paketöppnande i sängen. Lasse hade köpt en Nordic Ware muffinsform. Jättefin! Nu blir det till att hitta lite muffinsrecept. Ska inte gå på niten med kardemummamuffins med smuldegstopping igen dock. Fy, vad äckliga de blev!



Dagen spenderade jag sedan bland annat i två underbara stickaffärer och spenderade kanske lite för mycket pengar i dessa... Det är underbart att gå omkring i en garnaffär och bara mysa bland alla nystan! Helgen för övrigt i Stugan var förstås bra. Vi hann med att tömma toan (och det är man glad för när det är över...) och så planterade vi om våra sista pelargoner. Här är Lasse och Märta på verandan.



Jag grävde också runt rabarbern (som faktiskt har börjat komma upp lite lite) och plommonträdet. Nu hoppas jag på massa plommon och mycket rabarber. Gödslade också... Här tar jag och Märta igen oss lite...



... och här tar Märta igen sig lite till.



I helgen började jag läsa en ny deckare av dansken Jussi Adler-Olsen. Han sätt att skriva är verkligt bra och det är en riktig bladvändare. Känner att jag måste förse mig med fler deckare av honom. I veckan som gick hittade jag också Mats Ahlstedts nya som jag genast köpte.

Nu ska vi gå ut och gå med löpar-Märta. I morse tog vi en lite längre promenad med henne för att hon skulle få nosa av sig riktigt, men hon ville ändå inte gå hem. Det gäller tydligen att tala om för alla att man finns i dessa dagar...

Lasse brukar verkligen inte gnälla, men han har en dag om året då det gnälls alldeles förfärligt. Och den dagen
infaller just idag. Det är nämligen däck-rullar-dag. Det är ett trevligt vårtecken tycker jag det där att byta till sommardäck, men Lasse tycker bara det är besvärligt. Vi har däcken i källaren och de ska bäras upp till gatuplan och sedan in i bilen. Därefter åker jag iväg i eftermiddag och byter dessa däck vilket innebär att Lasse (och jag) får bära lite däck till ikväll, denna gång ner i källaren. Varje gång detta sker talar Lasse om "däckhotell" och folk som gör detta åt oss istället, men jag vill vara kund hos Welanders. Så det blir till att bära upp och ner i fortsättningen också.

Här en bild från morgondagens promenad. Dimmigt...



Igår sjösatte Miss P och jag vår planering vad gäller höstens första kurs med de som sökt till lärarutbildningen hos oss. Ett besked om neddragen tid gjorde oss båda frustrerade, irriterade, ledsna och inte minst sura. Men som de lösningsinriktade damer vi är satte vi igår igång med att räkna timmar och strök i kursplanen för att trots den grova neddragningen i tid, ha en bra kurs att presentera för studenterna. Det hela resulterade i alla fall i en bättre nattsömn vilket man ju tackar för! 

Idag ska jag käka lunch med min andra vapendragerska från jobbet - vi firar både oss själva och att vårens svenskkurser är i hamn, med att frossa i Gillets räkmacka. Stans bästa skulle jag vilja säga - massor med räkor! Mums!

I skrivande stund ligger Märta och snusar och sover bakom ryggen på mig. Hon började löpa under påskhelgen vilket innebär en lite mera "stissig" hund. Promenaderna tar också längre tid då det ska kissas i tid och otid. Men på det stora hela tycker vi hon sköter denna period i livet bra. Vårt lilla sagogryn!

 

Igår spenderade jag en stund på jobbet med att leta artiklar på engelska till den kommande mastern. Försöker hitta så mycket som möjligt som kan passa med hjälp av lite avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Hittade en hel del faktiskt. Ska idag också söka en kurs på GU. Utbudet är begränsat, men jag gillar ju att ha både hängslen och livrem så det är bra att eventuellt ha en kurs att falla tillbaka på om något oförutsätt händer med uppsatsen. Jag har också bokat in en tid med en av våra professorer på jobbet innan jag ska till GU för min första handledning. Känns som om jag är på hugget och det är inspirerande att få styra fritt över val och tider etc. 

Ikväll styr vi kosan mot Öresjö. Imorgon - semester!