Annas blogg om diverse ting

Det här är Ewas kanadensare som vi lånade i går i studiesyfte. Vi skulle ta reda på om det öht var något som passade oss. Det gick lite vågor på Öresjö igår och vi hade motvind en stor del av tiden och det var svårt att svänga (eller vi var väl inte så samkörda). Dessutom tyckte jag att Lasse paddlade mindre än jag - men annars hade vi det finfint... Skämt å sido så får det nog bli en dylik för det var riktigt kul och jag kan redan se oss i Dalslands kanal (där det inte går så mycket vågor) kommande sommar på semester. Det går att packa både fram och bak i en kanot, och har man bara plast om sakerna så finns det öppen plats i mitten också. Mer bilder från igår kommer här:



Och här:



Förutom denna tur med kanoten röjde jag en massa småsly utanför tomten igår. Det är småekar, smågranar och smårönnar som skulle bort så att det inte växer igen alldeles utanför staketet. Det räcker så fint med de träd som redan är där... Sen var det Lasses jobb att i halvlek mellan Trelleborg och AIK frakta bort det röjda till blivande eldhögen. Så nu är det snyggt och fint utanför.

Jag har nog aldrig varit så förtjust i klet och smet. Dock har jag aldrig tyckt att jag varit äckelmagad - men jag tror symtomen tilltar med åren. Jag har till exempel svårt att äta våra egna odlade tomater för att jag vet att sniglarna ibland finns på dessa. Häromsistens när jag var och köpte frukt (på MAXI faktiskt) stod det en mamma bakom mig och köpte äpplen som sonen pedagogiskt nog fick lägga i påsen och räkna. När de kommit till 3 tyckte mamman att det räckte, och säger då till sin son "Nä, sluta slicka på det äpplet och lägg tillbaka det, vi ska bara ha 3 äpplen". Slicka på. Man kan alltså få hem äpplen som en unge suttit och slickat på! I fredags var vi på godisjätten och då kom det ett annat barn och fullkomligt körde runt sina dagisbacillöverhopade händer rakt ner i godisburkarna - godis som jag kanske sedan äter! Äpplen sköljer man ju - men vad gör man med godiset. Jag ska sluta äta lösvikt och koncentrera mig på paketerat godis.

Jag har just sett på Solstorm. Åsa Larsson lovprisas för sina deckare, men jag är tveksam. Not my cup of tea.

Lasse badar. Han vill nog vara ren och fräsch när vi ska ner i tvättstugan om en halvtimme.... Denna eviga tvättstuga.

Jag ska träffa Ewa en kväll i veckan för att planera upp vår gemensamma kurs på högskolan. Det blir liksom som en blind leder en blind. Men även en blind höna hittar nå´t - tror jag mamma sa. Jag har kollat en del på kursen hittills och möblerat om lite i den enligt önskemål och tips från förra omgångens studenter. Hoppas det blir bra.

På tisdag är det dags för vävning igen. Jag får ta och leta fram mina mattrasor till köksmattorna som nu äntligen efter en massa sorger och bedrövelser kan bli gjorda!

Jo, jag har fortfarande hår i nacken - och så ska det förbli! Jag tror mig veta att klimakteriekärringar som har eller har haft en viss temperaturökning i kroppen utan anledning, har klippt av sig håret. Det måste vara så annars skulle inte alla tanter helt plötsligt klippa sig i en praktisk kort frisyr - bara så där. Det är min teori. Men jag ska bita ihop och behålla hela manen.

Iväll har jag fikat med Anna H och Marika. När jag stod och väntade på dem kom Solveig förbigåendes och när vi var på väg in på fiket kom en av Annas bröder. Det är liksom Trollhättan det - man känner folk. En av de första gångerna jag var här var jag inne på Oden och skulle köpa nagellack. Damen i kassan började prata med mig om allt möjligt och jag undrade vad i jösse namn hon ville egentligen. Det är också Trollhättan. Man pratar med kassapersonalen. Det kunde inte jag innan jag flyttade hit, men nu pratar jag och kan tidvis nästan bli reseledare i de där situationerna. Så kan det också gå.

Till vår kolsyremaskin har jag nu äntligen funnit smaksättaren "must"! Hurra! Det innebär julmust året om - livet leker!

På jobbet har jag fått mina 2 grupper med VFU-studenter. Det blir en hel del jobb och handledning till dem, hoppas det inte blir för stressigt för jag tror det jobbet är jättekul och skulle verkligen vilja lägga ner lite tanke och själv i det. Våra specialpedagogdamer hade litteraturseminarium idag och hade läst på duktigt och babblade på aktivt och bra. Till min glädje ska flera av dem gå fortsättningskursen också, det är ju bra för då känner man dem lite mer.

I morgon kommer Lasse hem igen. Det går väl ingen större nöd på mig, men det är tråkigt när han inte är hemma. Det är svårt att sova också tycker jag. Det bästa med att han är borta är att jag får ha hela fönstret öppet! Fast det är ju allt bättre att han är hemma...

Anna H:s mage växer och frodas. Det ser ut som om hon svalt en basketboll ungefär. Signe tycker hon är ett fint namn. Jag håller med. Det är svårt med namn. Men "Ellen och Signe" låter finfint! Eller "Ellen och Ossian".

På vägen hem från Gillet stötte jag ihop med Mattias Frisk - det är en "go gubbe" det. Han och jag kämpade ihop med ett par elever på skolan för något år sedan. Nu jobbar han med det han utbildade sig till en gång i tiden - ekonomi.

I morgon kommer Ewa till högskolan....

Idag efter jobbet åkte vi hem till moster Edith för att hämta 7 burkar hemlagat äppelmos - gjort på Karlsviksäpplen av Edith. Hon har penslat de små pappersbitarna under locket med Absolut Vodka för då håller det bättre sägs det. Gottgott att ha på morgonfilen!

Idag när jag kom till jobbet var jag helt solo minst en timme innan det kom någon kollega. Det är lugnt och skönt och jag har gjort i ordning föreläsningen jag ska ha nästa vecka. Den ska handla om förhållningssätt, kommunikation och paradigm bland annat.

Jag tror jag vet varför alla kvinnor som är i 45 - 50-års åldern klipper av sig håret. Jag har alltid undrat varför alla "tanter" skaffar sig praktiska frisyrer i dessa år. Nu vet jag. Tror jag i alla fall. Vet ni?

Lasse håller på att packa sin åka-bort-väska. Han och skolan ska på en liten lägerskola uppe i Strömstad. Det är tradition att de åker med ungarna ungefär en vecka efter skolstart. Det brukar vara uppskattat. Det bygger på fint väder så vi får hoppas de får det.

Det är 65 trappsteg upp till mitt rum på jobbet på fjärde våningen. Hissarna är inte alltid ett alternativ längre nu när drygt 6000 studenter gjort sitt intåg. Dessutom går dessa hissar sakta och stannar i princip på varje våning. Det blir till att vardagsmotionera lite istället.

Det känns lite konstigt att gå från att ha varit en specialpedagogisk praktiker till en specialpedagogisk teoretiker. Känns ju också konstigt att ha ett gäng intresserade studenter framför sig istället för ett gäng ointresserade tonåringar. Båda två en utmaning i sig dock.

I helgen som gick kändes det som om hösten är lite på väg. Björnbären börjar mogna och små gula löv singlar ner lite här och där. Vi var på Karlsvik och började såga lite i plommonträdet. Det ska nu bort efter trogen tjänst sedan 1986. Trogen och trogen föresten - någon frukt har vi ju inte fått njuta av de senaste åren. Ulf och Solveig ska hjälpa oss med resten, men vi sågade tappert ned en hel del grenar. Se själva!

Före:



Efter:



Vi har nu lite planer för vad vi ska göra med denna plats som numera kommer att bli solig. En liten morgonstundsplats kanske. Edith var därute i söndags. Hon var lite trött sade hon och kommer kanske inte att orka så mycket nästa sommar. Efter ett ag var hon borta, då hade hon kilat iväg och drog stora grenar till eldhögen... Apropå att inte orka!

Idag har "våra" studenter kommit! Jag och Ingela hälsade specialpedagogdamerna välkomna. 26 stycker är de, och de verkade väldigt pratglada och sugna på att börja. Det kändes riktigt bra, och vi har goda förhoppningar om att det ska blir en bra kurs.

Idag frågade också min chef hur jag tyckte det gick, ömmade lite för att jag fått så mycket på mitt bord som ny, undrade om Lasse var förstående och undrade hur jag mådde i största allmänhet. Så kan en chef också vara...

Har precis fikat med Lotta. Det blev lite skvaller från Paradisskolan, lite snack kring D-uppsatsen, lite Crut och högskola. På det hela taget är vi nöjda båda två, och ska försöka oss på en lunch någon dag när Lotta slutar lite tidigare. Jag har lovat en liten guidening på högskolan.

Just nu spelar AIK mot Hammarby. OS är ju slut, så nu har jag slutat titta på sport.  Annars är OS kul. Vissa grenar i alla fall. "Jag hade det inte i mig idag" har jag förstått är när man misslyckas med något som man antagligen inte hade klarat av i alla fall - dvs ta medalj om man är svensk.

Läste ut Henning Mankells "Kinesen" igår. Den började mycket bra, spännande som sjutton! Men sen... Vet inte ens om jag öht kan rekommendera den. Kändes mest som om Mankell har suttit och rödvinsflummat  oemotsagd kring Mao nere i Afrika. Ska köpa Nessers nya. Den har jag längtat efter! Jag behöver en bokhylla till.

I lördags hade vi kräftskiva ute i stugan. Solveig hjälpte till att få upp partytälten på fredagkväll. Lätt som en plätt! Sen dundrade grannarna in med Öresjökräftorna, som vi lät oss väl smaka av. Gott är det och roligt hade vi. Dessutom var det en av de yttterst få dagar då det inte regnade. Solen sken till och med! Härligt! Så här såg min utsikt ut större delen av kvällen:



Lite senare, Lasse, Conny och Maria:



Snillen spekulerar, Conny och Andreas:



När gästerna hade gått var vi inte speciellt trötta så vi började ta ner tälten. Det skulle ju bli regn. Bit för bit åkte allt ned. Skönt att ha gjort det märkte vi sedan när vi vaknade på söndagsmorgonen.

Väl hemma i stan trötta som gurkor ringde Alice. Sven hade trillat och pratade konstigt. Vi sprang som galningar bort till dem, och spenderade sedan kvällen på akuten. Sven fick stanna kvar för observation, men kom hem två nätter senare. Det verkar som om han fått en lättare form av blodpropp - en tia kallar man det visst för. Mamma fick ett par sådana för något år sedan. Vi hoppas nu att allt lugnar ner sig.

Jag har varit två dagar i Falkenberg med jobbet. Vi var 80 personer totalt vilket mer eller mindre är hela institutionen. Cirka hälften av dem jobbar på lärarprogrammet - och det är ju mest dem jag jobbar med. Vi hade i alla fall trevligt och det var ett mycket behagligt hotell vi var på. Enkelrum hade jag fått, och det är ju alltid trevligt när man inte känner någon sådär riktigt väl. Bra att få lära känna folk lite bättre under lite andra omständigheter. Jag har också förstått att både avdelningschefen och prefekten är omtyckta chefer - och det är bra nyheter!

Vi såg precis på lokalnyheterna. Där talade man om att den man som upphittades svårt skuren i buken i Hjo i helgen hade åsamkat sig sina skador själv.. Han och en kompis hade stukit sig själva i magen med en potatisskalare för att visa sin manlighet. Och höll på att dö på kuppen. Jahaja.

Idag var det ännu färre på jobbet. Jag har förstått att man kan jobba hemifrån i i princip den utsträckning man anser lämpligt. Frihet under ansvar så att säga. Samtidigt känns det ju lite konstigt för mig att jobba hemifrån med tanke på att jag bor 7 minuter därifrån. Jag tänker mig att de som bor i Lidköping (5 mil), Göteborg (7 mil), Uddevalla (3 mil) m fl orter tycker det är toppen. Men det är onekligen så som en av mina nya kollegor sade idag - bara vetskapen att man kan känns bra.

Är just nu lite vankelmodig om jag ska baka lördagens kaka idag eller i morgon. Det blir marängtårta á la Ewa. Å andra sidan ska jag fika med Sollan i morgon så det kanske är bättre idag. Får se hur det blir. Sollan och jag ska ses på Mejeriet i alla fall. Ska bli kul att höra hur hennes veckor på Öland varit.

I natt har Lasse inte kunnat sova så bra. Då blir han liksom lite pratsjuk. Jag däremot vet ju att jag blir klarvaken om jag börjar prata mitt i natten. "Jaha här ligger jag min stackare alldeles ensam och vaken" är ett exempel på kommentarer som kommer från andra sidan sängen. Blir nog tystare i natt, för nu är han trött som en gurka.

Det är en fråga man kan ställa sig. Jag vet inte. Trots att jag har tänkt ganska mycket på det. Tisdag är liksom bara där. Man kan ju inte gärna skylla på den som man kan göra på måndag - först efter helg. Inte heller berömma som en onsdag där man är på väg utför mot helgen efter onsdaglunch. Nä, den bara är där, till ingen nytta.

Bilden ovan är tagen för drygt en vecka sedan ute i Öresjö. Det är på min fina fjärilsbuske som vi satte i våras. Den skulle vara röd, men som vanligt när man köper ågot är det en annan färg än annonserat. Fast den duger. Denna busksort är tydligen något alldeles utöver det vanliga för fjärilarna dras till den och sitter envist kvar hur nära man än kommer.  Hoppas på många blommor kommande sommar.

Idag har jag äntligen hittat kursansvarie på högskolan för min sista kurs som jag ska vara med i - det var jag själv. Annars har det varit en lugn dag på jobbet - de flesta i mitt "kvarter" jobbade hemma idag. Det blev en sushi till lunch. Jag har ju inte alls långt till Ischiban från högskolan.

Så lång tid tar det för mig att gå till mitt nya jobb - 7 minuter. Det är det kortaste jag haft någonsin. Efter diverse praktiska detaljer på jobbet kunde jag packa upp och installera mig hyfsat. 2 veckor till studenterna kommer, men under den tiden har jag bra tid på mig att läsa in mig på litteraturen och förbereda föreläsningarna. Jag var där klockan 8 i morse, men det var bara jag där då. Vad jag förstod börjar de flesta 9, men jag tycker det är bra att börja 8 (morgonpigg ni vet...) så det får bli det.

Vi har ikväll varit runt med lite bord ut till stugan inför kräftskivan på lördag. Vi träffade Conny därute som skall ut och fiska de små godsakerna på onsdag och torsdag. Hoppas det blir uppehåll i regnandet. Idag har det vräkt ner mest hela tiden.

Jag håller på att läsa Mankells senaste deckare - Kinesen. Den var lite trög i början, men nu har den tagit fart och är riktigt spännande. Nesser har också kommit ut med en ny (äntligen) med Gunnar i huvudrollen. Måste köpa den snarast!

Insåg i eftermiddag att jag har glädjande nära till sushibaren från jobbet. Så det får bli en sushi imorgon. Det borde inte ta merän 5 minuter att gå dit så det hinner jag finfint.

Vi var ute och öste båten på kollo idag igen... Fick springa mellan skurarna. Bilden ovan är från bryggan på kollo. Regn på väg in! Spring!

Lasse har lite åsikter om annan sport än fotboll...ja viss sport är inte ens sport enligt hans sätt att se det. Just nu sitter han och ser på OS och uttrycker att just denna sport (jag nämner inte vilken) skulle damerna vinna på om de spelade nakna, då skulle folk titta. Ja, jag tänker att jag nog också skulle kunna sitta timme ut och timme in och kolla på fotboll om de spelade nakna. Cykel för herrar skulle blir dirket roligt att kolla på.

Min bror Peter läser denna blogg då och då. Ja, läser gör han visst inte, men han har sagt att han tittar på bilderna, och då hoppas jag att han ser denna. Detta är en bild tagen på hans ask utifrån landsvägen i Vallösa. Så stor är den nu! För drygt 40 år sedan kom han hemcyklandes från Marsvinsholmsskogen med ett skott på pakethållaren som han fick sätta på gaveln av mamma. Detta träd vattnade han sedan varje kväll när han borstade sina tänder.

Idag har jag gjort lite äpelmos på frukt från Karlsvik. Edith har också gjort en hel del mos, men hon orkade inte koka mer nu sade hon. Jag gjorde en äppelsmulpaj också som vi ätit - det är Lars idag nämligen så det blev lite namnsdagsfika. Frågan är om inte äppelpaj är godast...med vaniljglass.

Imorgon börjar nya jobbet. Med tanke på hur jag vimsade runt i torsdagsmorse när jag bestämt tid med Lotta för överlämning, är jag lite orolig för hur morgonrutinerna kommer att sitta. I torsdags tog den halvannan timme att duscha och äta - det går ju inte framöver!

Det regnar idag.

Vi ska ner i tvättstugan strax.

Ja, ångestnivån stiger - nu är lovet obönhörligen slut. Men det är ju snart fredag!

Så har tydligen Zlatan sagt... Är det därför han målar om sitt hus i grått? Denna bild har jag - mammarazzi - tagit på Zlatans hus ute i Limhamn. Jag mindes huset från mina uppväxtår i Malmö som grått, och det har det tydligen varit. Originalfärgen från 1912 är grå. Bra Zlatan. Killen måste ha en viss känsla för jugentstil trots allt.

Lasse funderar lite då och då på vår kräftskiva som vi ska ha kommande helg ute i stugan. Blir det regn blir det problem. Ja, ja tänker jag, men inte så mycket problem som Mats goda vänner Tänge och Åsa som gifter sig hemma i trädgården med 125 gäster. Utomhus. Idag eller imorgon (jag minns inte så noga). Varför gör man det? Modigt. I Sverige regnar det ju för fan mer än solen skiner. Så vi har inte problem med regn och 15 gäster kommande helg. Jämförelsevis.

Jerker och Benke är nu båda hemma  i Sverige igen. Jag kan inte fatta att jag låtit en långhelg i Bryssel bara glida förbi. Det får väl bli en långhelg i Stockholm istället, nu när alla är på plats.

Idag har jag varit hos frissan Beatrice. Hon kallas inom familjen för Fia. Marie kallas inom familjen för Lotta. Jaha. Jag heter och kallas Anna - känns lite fantasilöst helt plötsligt. Oavsett så satt jag där i stolen och funderade över nya jobbet som jag inte tänkt så mycket på i sommar. Det börjar kännas lite pirrigt och spännande. Mitt kontrollbehov knackar på, och jag vet redan vad jag ska göra på måndag - kolla alla mina scheman, sen är det lugnt!

Jag träffade Lotta igår och gick igenom jobbet på Paradisskolan. Dennis var där och "jagade" mig med lite av varje. Fick mail där han undrar om jag inte kan vara med på K-dagarna. Han hyser ett större förtroende för mig och det jag gör än vad som är riktigt enligt mitt  sätt att se det.

Lasse och jag ska köpa kanot. Trodde jag aldrig. Jag har varit emot idén sedan den kom upp för några år sedan. Det får bli en kanadensare. Minst 5 meter enligt Lasse för annars blir det  ostadigt i båten. Allt enligt internet. Ewa har en dylik farkost som vi ska låna och provpaddla i när vädret tillåter. Jag har bara som krav att vi båda sitter i samma farkost (Lasse tävlingsmänniska är ju annars flera km före mig i en tävling som existerar endast i hans huvud...) och har riktiga flytvästar.

Vi har precis sett en mycket bra film som jag kan rekommendera. Dame Judi Dench var med. Notes for a scandal hette den.

Ja, så länge sedan är det sedan jag bloggade sist. Vi har varit runt på lite av varje vilket jag nu tänkte delge er.

Direkt efter det att jag lämnat mamma i Nävekvarn for vi ut till Stora Näset och det fantastiska vädret där. Stugan var på sitt allra bästa humör, och vi var där i närmare en vecka. Vi har ju som alltid lite projekt som vi ska göra, och denna gång rodde vi iland ett av dem - måla boden. Jag hatar att måla. Det är så tråkigt så tråkigt att man blir tokig. Men nu är det gjort i alla fall. Jag tycker nog att jag ser lite uttråkad ut, och då ska ni veta att jag ler.



Men det är ju inte bara jobb - snarare tvärtom det är mycket annat man kan ägna sig åt. Bada är en bra aktivitet. Vi badade flera gånger om dagen och avslutade med ett avkylande dopp innan det var dags att gå och lägga sig. Skönt. Att simma runt med denna vy runt huvudet gör livet värt att leva!



Ett besök på Nossebro Marknad blev det också. Jag fick fnatt när de sålde ut ripsgarn för 10 kr nystanet. Köpte genast 5 stycken som jag inte vet vad jag ska ha till men som jag känner att jag absolut måste ha i min ägo... Lasse köpte korv - som vanligt. Det gör han lite då och då. Försäljaren pratade engelska med Lasse och frågade var han kom ifrån. Ja, vi hade ju rest långväga...



Smögen är också ett ställe man måste till enligt Lasse. Smögen för mig är inte kala klippor, salta bad och fina båtar utan rätt och slätt detta:



Och detta:



Efter närmare en vecka i stugan tog vi vårt pick och pack och åkte till kollo och Charlie Bay för årets övernattning. Det skulle vara en så kallad öppen trädgård där under lördagen, så då passade vi på. Den lilla stugan är också väldigt mysig att vara i. Vi tog oss en sväng med Älvis, och kunde återigen konstatera att det är helt knäppt att vi har tillgång till naturen så inpå knutarna när vi befinner oss mindre är 3 km från Trollhättan City. Här är Lasse på väg ut med båten efter ett litet strandhugg på en av öarna i älven.



På lördagen kom Edith och gjorde oss sällskap. Hon är väldigt nöjd med sin tillvaro på kollo. I oktober fyller denna krutgumma 90 år...



De senaste par dagarna har vi varit i Skåne och Ystad bland annat. Vi åkte till Mor Ols´ i Södra Vallösa - familjen Sjögrens gamla goa sommarstuga mellan åren 1963 och 1981. Denna plats på jorden som är magisk på något sätt. Det känns långt in i hjärtat att platsen har betytt så mycket för vem jag är och hur allting i livet blev - både gott och "ont". Huset såg inte så välskött ut som på pappas och mammas tid. Pappa skötte ju huset minutiöst tillsammans med farbror Emil och mamma stod för trädgården. Oavsett så såg det ut så här där nu:



Uppe på andra våningen bodde Peter. Rummet till höger var mitt och Peters under de första åren innan pappa var klar med allt renoverande. Rummet till vänster var mamma och pappas rum. När vi fick el efter ca 10 år hade vi tv:n där också.



Fönstret man kan skymta i grönskan är mitt rum - det kallades för Sommarrummet. Solen sken in så vacker på kvällen i det rummet och jag hade vita tapeter med stora gula rosor på.

När man står så där och tittar och hela barndomen kommer över en kan man inte låta bli att bli lite ledsen för saker som inte finns längre. Inte för att någon annan som köpt huset gjort det han eller hon ville utan för att man vet att det som fanns en gång och som betydde något för alltid är borta. Vårdträdet var nersågat till exempel. Det tycker jag faktiskt inte att man gör... Vinbärsbuskarna fanns inte mer (men de hade kanske gjort sitt), gamla pilen var borta och hänpilen likaså. Däremot fanns Peters gamla ask kvar - stor och hög!

Alma och Emils hus var också förändrat. Färgen annorlunda och nu hade man en biluppfart. Det hade Alma och Emil inte - Emil körde moppe! På ladugårdgavel satt vi och åt våfflor varje år med Alma och Emil. Då fanns det ett vacker träd där och ett grönsaksland framför.



Affären vi handlade i är för längesedan övergiven och igenbommad. Här huserade snälla snälla tant Ebba Bladh och var en hejare på huvudräkning när hon summerade ihop på en lapp vad man skulle betala. På en stol satt "tjockefredrik" och sög i sig dagens dos av byskvaller. Jag önskar att någon kunde ta sig an det fina huset istället för att det förfaller så. De två fönstren till vänster och ett till höger var själva affären.



Jag var tre veckor när mamma och pappa köpte stugan (med tillhörande omkullfallen lada...). De hade fullt upp med allt som fanns att göra där att de glömde bort att döpa mig. De fick en påminnelse... För att inte behöva vara hemma en helg beslöt de att sen omsider på sensommaren döpa mig i Södra Vallösa kyrka, granne med mataffären.



Nu är vi emellertid hemma igen, och jag funderar redan på att en längre tur i Ystad med Wallander skulle vara kul. Lasse är inte lika begeistrad - så är någon sugen på några dagar i Ystad och lite promenader i Wallanders fotspår kommande sommar, så säg till! Vi var inne på Ystads krukmakeri och damen som jobbade där verkade smått trött på Wallander. På torget utanför spelade man in en scen i en av de 13 nya avsnitt som svensk film gör. Tidigare i sommar hade BBC varit där och spelat in sina filmer. De återkommer nästa sommar, så turas man om.

Skåne är fint!